Råttbalett

Fick lägesrapport från äldsta sonen som lustigt nog råkar befinna sig i Ullared idag. Han rådde mig att ta stabila skor, han hade redan blivit påkörd av fem kundvagnar. Hjälp!

Jag har ätit bönröra till lunch, mums. Och extremt snabblagat.

Känner mig aningens skyldigt uppåt. I förhandlingarna med mig själv angående sömnpiller ikväll så landar kulan på etanol istället för benso, för det är j-t mycket roligare och jag vill ha kul!  Jag vet att jag smiter undan. Det där med sömnpiller är symboliskt för viljan att göra något konkret åt för lite sömn och för mycket ballongflygning, och den viljan saknas allt som oftast. När jag varit inlagd har de fått truga på mig dessa piller (liksom de sprungit efter en med Stesolid. Vill man ha så får man inte. Vill man inte ha så ska man absolut ha.) Jag tror jag sover hellre än att jag tar sömnpiller.

Antagligen slocknar jag tidigt ikväll, sover tio timmar och vaknar förment normal. Jag som höll på att vänja mig vid normal, och så nu detta. Säkert vore det annorlunda om det inte vore så stillsamt. Om det vore sjövilt och jag inte hade självinsikt. Visst, tankarna svävar iväg och jag får hålla i plånboken, men jag har inte gjort något dumt, och lågvattenstunderna är inte så låga. Jag är så nära nästan-normal som man kan komma. Det enda frågetecknet är åt vilket håll vägen svänger härifrån? Hur hittar man från normal till normal via onormal?