Varning: självmord, våld och äckel.
Känner mig som en asgam. Impulsen tog överhanden och jag tittade på videon man absolut inte borde titta på. Jag är inte helt empatilös, jag känner in i märgen sorg. Men man är så snabb att dra paralleller till sig själv, det är ju däråt mina fantasier har rört sig, "Det där skulle du klara."
Det lagras på annat. De döda kroppar jag sett nedmonterade och deltagit i att montera ner. Den gången då jag var 14 och min mamma dejtade en polis, vi fick gå in på polismuseet efter stängningsdags, även in på avdelningen med 18-årsgräns som bl.a. innehöll bilder från brottsplatser, människor som med hjälp av andra eller på egen hand mött döden med pistol, yxa, frätande syra, dynamit... Trots allt är det helt annorlunda att veta att det här är på riktigt, ingen reser sig upp och torkar av sminket.
Jag minns inte att jag drömt om det efteråt. Det kommer i mina dagdrömmar istället.
Visst är det konstigt att saker inte bör/får/ska se/göra ofta är det som lockar mest? Jag undrar varifrån detta destruktivitetsbegär kommer...
SvaraRaderaKram!
Charlyene - det är väl inte för inte som det är nyfikenheten som är mänsklighetens fall i Eden-myten...
SvaraRaderaKram!
Jag känner igen mig i mycket av det du skriver, och säger som charlyene, att man nästan tvånsmässigt dras till det destruktiva och förbjudna. Även dom åskådare...
SvaraRaderaOsynliga - visst är det märkligt att man gör det ändå fast man vet att man kommer att må dåligt. Psykoanalysens dödsdrift. Så väldigt långt ifrån livscoacher...
SvaraRadera