tisdag 12 oktober 2010

Gruskorn

Synd att det är som det är. Jag kan inte oförbehållsamt njuta av detta sköna tillstånd, en mild livsberusningskänsla; tanken "ja men är det inte lite för bra" stör med disharmoniska toner. Önskar att jag inte hade en aning om att jag är sjuk, då skulle jag tro att jag bara mår bra och inte slösa energi på att vara vaksam. Störande att alltid behöva koppla in överjaget.

6 kommentarer:

  1. Synd att man inte bara kan låta allt rulla på och inte ifrågasätta allt hela tiden. Njuta av lust och glädje och vara glad att livet har gjort en liten vändning. Men ack - man är vaksam och kanske är det bra, man vet tillräckligt om sjukdomen för att förstå. Och sätta säkerhetsbältet på. Kram! Hoppas du får resa snart. Tror du behöver det.

    SvaraRadera
  2. Miriam - ja, det är helt enkelt tråkigt att vara ansvarsfull. Usch för säkerhetsbältestvång.

    Har bokat första hotellet, hoppas jag mår bra när vi ska åka också. Gillar att komma upp till Stockholm. Bodde där ett tag när jag var ung.

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Förstår vad du menar. Tråkigt, tråkigt. Har svårt att tänka mig någon annan sjukdom än den bipolära där en inte får njuta av bra dagar...

    Kram!

    SvaraRadera
  4. Charlyene - får köra lite KBT på mig själv och utmana min tanke - egentligen är det tur att jag alls får uppleva detta. Inte vara girig, S!

    Kram!

    SvaraRadera
  5. Just den delen slipper ju jag.
    Att livet är "för" bra.
    Jag är glad om jag känner att det är ens ok att stiga ur sängen.
    Det är nog det närmsta hypomani jag kommer...

    Men jag tycker du hanterar det rätt. Med insikt och en liiten dos överjag som får justera att du inte sticker iväg.

    SvaraRadera
  6. Osynliga - ja det går ju bra när det är så här milt och bara allmänt småtrevligt och jag inte gör något riktigt korkat. Drar det iväg mer kan tyvärr självinsikten tappas bort på vägen...

    SvaraRadera