Val

Tittade på Shutter Island. Jag är rätt förtjust i sådana twistade filmer. Många stereotypa galningar förstås, en förutsättning för genren. Men rätt bra gjord. Tankeväckande slut där han hellre blev lobotomerad än levde med verkligheten. Skulle det kunna finnas minnen och skuldkänslor jag velat slippa så starkt att vad som helst skulle vara bättre? Klart det skulle kunna. Fast det är rätt tunt med lobotomier numera så man får väl ta livet av sig.

Ångesten som bara var en tankevilla i morse har krupit inpå mig. Eftersom jag envist försöker hålla mig undan från Stesolidförrådet så har jag ätit en massa för att lugna mig. Bättre än ingenting, sämre än piller, fast det beror på hur man ser det.

Nu tittar jag på klockan och ser att Coop fortfarande har öppet. Leker med tanken att gå dit och proviantera med saltlakrits och en kniv. Ser själv hur löjlig jag är, men det kryper så under huden. Istället klär jag av mig, kommer inte gå till Coop i morgonrock.

Kanske läsa en stund. Jag har faktiskt kommit halvvägs genom Stolthet och fördom och zombier. På något sätt är den underhållande och lättläst, och väldigt korta kapitel. Får väl se om jag tar mig igenom hela. Om inte annat kan jag somna med boken över näsan.