söndag 27 januari 2013

Stoppskylt

Det är lite fascinerande, jag kände vid 11-tiden i förmiddags hur den stora baksmällan satte in. Blev totalt körd i huvudet och tvärtrött, somnade framför tv:n. Resten av dagen har förflutit i en dimma. Tvingade mig ut när kaffesuget krävde mjölk i huset, i övrigt minns jag knappt. Tack och lov är jag inte ledsen, bara platt i ansiktet av att ha kraschat in i bergväggen.

Jag har just satt i mig nästan en hel påse bridgeblandning. Har inte ätit så mycket godis på sistone, suget kom plötsligt och oemotståndligt starkt.

Klockan är bara 19 men jag längtar efter att gå och lägga mig...

6 kommentarer:

  1. Oj, låter inte så roligt. Men det där med en påse bridgeblandnig lät ju ine så dumt. Hoppas verkligen att du vaknar piggare i morrn. Ha en så bra kväll du bara kan oavsett om det blir under täcket eller framför Tv:n. Kram på dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte så farligt, jag är van, så länge det inte blir superångest ovanpå allt så är det bara att bädda ner sig och vänta på att krafterna ska återkomma.

      Kram!

      Radera
  2. Dessa kraschlandningar. Var fan är ens mentala airbag när man behöver den?
    Håll i dig.

    Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kunde varit värre, jag är inte helt sänkt. Tack.

      Kram!

      Radera
  3. Först så går det upp, så går det ner, så går det upp....Finns det inte en sång som går så? Inte för att det skulle göra det hela roligare men vår lott i livets berg-o-dalbana är ju de eviga ups & downsen, suck. Skönt att det inte är kolsvart i allafall. Kram Milla ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kunde ha varit mycket värre. Så länge det inte går överstyr så går det att leva med (ja det är förstås just det, ibland går det överstyr :/ ) För dagen klarar jag mig.

      Kram!

      Radera