tisdag 21 oktober 2008

Vårdkonsument

Hälsa-på-Dr B-dag. Det var rätt kul att sitta och vänta utanför, det är mitt emot dörren till "min" psykavdelning (Dr B är överläkare på avdelningen), ge personalen strålande leenden istället för hopskrynklad stirra ner i golvet-ångest. Dr B gratulerade mig till den längsta period jag haft utan slutenvård sedan 2003. Han gillade min idé om att behålla lamotriginet, sätta in litium och fasa ut Risperdalen, så om proverna ser ok ut blir jag också en litionit (hö hö). Gav mitt tillstånd till att uppgifter lämnas till BipoläR, ett nationellt kvalitetsregister. Storebror ser dig och allt det där, jag vet, men så mycket som jag redan fläkt ut mig på nätet så känns det inte som någon stor grej att bidra till kunskapsbildningen.

Det känns så mycket värt nu att försöka upprätthålla stabiliteten så gott det går. Perfekt kommer jag knappast att sköta mig, det skulle vara löjligt att inbilla sig. Men tänka lite mer långsiktigt. Inte glömma bort att biverkningarna av och jobbet med att inte medicinera kan vara så otroligt mycket värre. Antagligen kommer det förr eller senare nya depressionsskov ändå, men om man kan skjuta upp helvetesresorna, dämpa fallen, så kanske man hinner leva emellan.

Körsång efter det. Känner mig belåten med dagen, sådär vardagsglad som alla människor borde får vara.

4 kommentarer:

  1. Ja men jag tycker det låter bra. Själv försöker jobba mycket i tanken med mediciners effekt, och tänka bort alla negativa laddningar. Det är ju också att det negativa i det här avseendet får större uppmärksamhet, även om Litium är en medicin som MÅNGA MÅNGA blivit hjälpta av.

    Själv har jag av läkaren blivit ombedd att ta reda på så mycket som möjligt om Litium på egen hand, så det blir väl inlägg här vad det lider när jag känner mig redo att surfa loss på temat...

    Kram. Och förresten- körsång- åh, jag önskar jag vågade.

    SvaraRadera
  2. Körsång är skittöntigt och skitkul - jag kan visserligen inte sjunga men är man 100 pers märks det inte.

    Bra att du har en läkare som uppmanar dig att göra egen research. Min har också högt i tak för att jag tar reda på saker själv.

    En sak som är bra med att ha testat många mediciner (något bra ska man väl ha ut av det) är att jag insett på riktigt att jag får räkna med biverkningar. Det får bli en balansräkning, vad suger mest? Ibland läser jag gamla blogginlägg från dåliga tider för att påminna mig om hur jävligt det verkligen är när det är jävligt, hur farligt det är för mig att vara obehandlad. Får inte glömma det perspektivet.

    Kram tillbaka.

    SvaraRadera
  3. Stort grattis till den långa perioden utan inläggning! Du verkar ha en kompetent och förstående läkare också :-)

    Kram!

    SvaraRadera
  4. Tack Khali! :) Jo, jag och min läkare passar rätt bra ihop (jag tror det kan vara olika vilken sorts läkare man behöver). Det är skönt att inte bli behandlad som hjärndöd.

    SvaraRadera