Gick och lade mig rätt tidigt, fast det hade jag inte mycket för. Mannen ringde för att säga godnatt, vilket jag iofs bara blev glad över, men det tog en liten stund att somna om. Sen ringde S och var i upplösningstillstånd, hade fått veta att någon (ingen jag kände) var död. Det var helt ok med mig att hon ringde under omständigheterna, men nu sitter jag här kl 2 med min kaffekopp och känner hur signalsubstanserna skvätter omkring och försöker stöka till i min trots allt hyfsat nystädade hjärna. Hm.
Jag tror att det bara är en djävulsk hämnd för att jag skrev om den regelbundna sömnens betydelse.
Men jag ska slå tillbaka och försöka somna om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar