Jag har någon sorts bakvänd social fobi. Eller vad man nu ska kalla det. Är inte särskilt rädd för att göra bort mig, kastar mig in i sociala sammanhang, tar kontakt, konverserar. Kan se fram emot en födelsedagsfest. Men efter en stund, och framför allt efteråt, kommer ångesten och en obehaglig känsla av översvämning. Jag vill fly, stänga av, slippa fler intryck. Ältar vad jag har sagt och gjort, vad jag borde ha sagt och gjort. Det kryper i kroppen, jag gråter eller skakar av frustration eller ligger bara och stirrar.
Erase and rewind. Jag gör om det igen. Vad gör man åt sånt? Exponering funkar ju inte, jag exponerar mig glatt och mår sämre efteråt. Att bli eremit är givetvis inte heller något alternativ.
Ovanstående tirad pga jag åter talade med en journalist, plus att någon ringde mig och frågade om jag ville tala med en journalist (som jag redan talat med), plus att jag på impuls mailade någon som jag inte pratat med på länge, plus att jag slängt iväg diverse bloggkommentarer hit och dit, plus att jag gör upp planer för att träffa folk i Sthlm. Jag tycker sånt är kul, varför ger det mig ångest?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar