Körde hem via Torekov som är en riktig sommarby, fullproppad med turister, båtar och välbeställda sommarboende i juli, nu en liten spökstad där nästan bara en jamande katt syntes till.
Ikväll blir det ishockey! Första gången sedan jag såg en NHL-match i USA för 10 år sedan.
10 år sedan den resan - hur kan det ha gått så lång tid, samtidigt som det känns som en evighet? En äkta evighet. Sedan dess har jag stigit ner i helvetet och börjat ta mig upp igen. Jag hoppas att elden har bränt bort en del vassa kanter och lager av omedvetenhet. Inte för att jag vill romantisera lidandet, jag tror inte alls att smärta automatiskt gör en till en bättre människa, man kan lika gärna bli en elak jävel. Det är väl bara en förhoppning om att man ska få någon sorts kosmisk kompensation för eländet man har kämpat sig igenom.
Jag är fortsatt nöjd med mitt orkidéhandhavande; två som blommar om för fullt och skott på två till. Det är ren magi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar