Hemkommen från Stockholm. Sov 10 timmar inatt så jag känner mig lite off. Har iallafall träffat världens underbaraste 2,5-åringar plus en lite mindre bebis. Sen gick vi på Nationalmuseum en dag, väldigt många år sen sist. Härligt att få lite konst i sig. Mycket folk där, överhuvudtaget kändes det som mycket folk i rörelse, men det är nog bara för att man själv har blivit en småstadsmänniska.
Fredag em-kväll träffade jag en kompis, hon mår inte så bra just nu och fick flera gråtanfall och pratade mest om sin ångest. Jag känner mig lite kall och hård som inte orkar engagera mig mer. En annan kompis med stora problem sa i sista stund att hon inte orkade åka in till Stockholm och jag blev ärligt talat lättad. Jag försöker finnas för mina vänner så mycket jag pallar med, men numera känner jag en starkare självbevarelsedrift än förr, att jag måste ta hand om mina egna behov också. Dessutom är jag inte tillräckligt distanserad från mitt eget dåligmående än för att inte bli berörd av andras. Kanske kan jag bli mer generös med mig själv igen så småningom.
Frågade min psykolog idag om varför han uttrycker sig så försiktigt när han måste ändra tider och han medgav att det nog var hans problem och inte mitt, allt det där de blir itutade från dag ett på psykologutbildningen om vikten av terapins ramar. Lite kul att få agera psykolog åt sin psykolog, hi.
Pratade också om minnen som dykt upp rätt ofta på sistone från extra jobbiga situationer under min karriär som psykpatient. Det är fortfarande svårt för mig att prata om, den där känslan av att folk nog inte vill höra om sånt för det är alltför upprörande. Han kom med en kommentar om att han aldrig har sett mina sår och ärr (drottningen av långärmat här, utom nu då när jag börjat visa armarna på jympan) och att han nog har skyggat för det. Jag uppskattar att han är ärlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar