Har just tagit min tredje litiumtablett. Det enda jag känt är att jag blir törstig (som väntat) och en liten antydan till huvudvärk. Så det är väl bra. Har åtminstone inte fått gröna bölder i ansiktet eller börjat dansa baklänges. ;)
Fick journalkopian från Göteborg, första psykvistelsen. Det står mest att de inte riktigt vet vad som är mitt problem, vilket är högst begripligt för det var en väldigt konstig tid. Det kryper i mig när jag tänker på det.
Fikade med C. Hon är på utredning just nu, och den psykiatern trodde tydligen starkt på bipolär sjukdom. Så många av de jag känner on eller off line som hamnat där. Men det är klart, det hon beskriver låter väldigt mycket som hypomaniska episoder. Sen finns det - som oftast? - gammalt elände med i bilden. Jag gillar henne på ett eget sätt. Vi hörs aldrig utom när vi tar en fika sådär varannan vecka, men då kan vi snacka i ett par-tre timmar. Hon kan erkänna svagheter, det är sympatiskt.
Alla människor man berört och/eller berörts av. Ens liv som ett nät av synapser, en hjärna i ständig tillblivelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar