måndag 27 oktober 2008

Spänningsmätare

Varje morgon en automatisk, blixtsnabb inventering. Hur mår vi idag då, fru S? Euforisk, neutral, ångestneutral, deppångest? Mitt normalläge sedan länge är ångestneutral - inte dystert hopplöshetsskådande, bara en molande spänning och krypande kramp i maggropen, benen, axlarna, nästan hjärtklappningskänsla trots att min puls ligger på 56. Den kan tillfälligt släppa av trevligheter som sex och yoga, men är snabbt tillbaka igen. Jag är inte direkt rädd för något, bara konstant på min vakt. Jag skulle nog uppfatta det som normalt om det inte försvann vissa dagar då och då (oftast i samband med en liten uppåtsväng) - plötsligt känslan av att kunna andas fritt!

Kanske medicinerar jag bort den frihetskänslan nu om jag kapar topparna helt? Men jag vill inte ner i helvetshålet heller, det fattar jag bättre nu än när jag är där nere. Villintevillintevillinte. Vill få äta upp marsipantomten och ha den kvar. Fast läget är att alla alternativ suger, vilket suger minst?

Det har slutat regna. Idag vill jag gå ut. Köpa reflexer nu när klockan går i vintertid.

3 kommentarer:

  1. det är exakt sådär som jag mår nuför tiden men utan trevliga avbrott med sex och yoga, snarare med avbrott av depression. huga....

    SvaraRadera
  2. tom på ord
    vill bara visa att jag läst

    kramar om

    SvaraRadera
  3. Huldran - det är tråkigt att höra. :( Jag tycker det är uthärdligt så länge jag inte är deppig också, det känns liksom mer fysiskt än mentalt. Men du verkar inte ha haft det så jävla muntert på sistone... Kram!

    LaLuna - kram gumman!

    SvaraRadera