onsdag 22 oktober 2008

Predikan

Ibland beundrar man sin nattliga kreativitet. Vaknade tidigt (men inte extremtidigt) i en dröm där jag stod framför en vägg med små nischer, ett kolumbarium, och i varje nisch stod en skalle. Inte kala vita ben utan med köttet kvar, bara flådda, lite lika frysta kycklingar. De mässade "kärlek", "liv", "glädje", "värme", "fröjd"... på ett sätt creepy men det lämnade en mysig känsla.

3 kommentarer:

  1. Drömmar...de kan vara bra konstiga.
    kram vännen

    SvaraRadera
  2. Ja, som drömmar kan ställa till det. Själv hade jag faktiskt en dröm igår kväll, då jag slumrade till. Jag befann mig i ett hav av öppnade chips- och ostbågepåsar. Jo, det kändes rätt gött.

    Men usch, vad hemska drömmar kan vara ibland. I somras hade jag återkommande drömmar om att jag ville skrika, men inte kunde, för att jag hade förlorat min röst. Ingen höjdare.

    Kram

    SvaraRadera
  3. LaLuna - ja man undrar hur det kan bli så konstigt... Kram!

    Bippo - ostbågsdrömmar skulle jag säga ja till! Att inte kunna skrika låter riktigt otäckt däremot. Jag har två klassiskt återkommande drömmar, att missa tåget och att försöka slå ett telefonnummer och hela tiden misslyckas. Ångest!

    SvaraRadera