onsdag 15 oktober 2008

Hattifnatt

Sjukhuskorridor. Någon sorts flashback till ECT:n. Parallellkopplade känslor. Fick väldigt bra resultat, mådde bättre genast efter första behandlingen, minnesstörningarna var milda, var snabbt orienterad efter varje behandling, inget illamående, knappt någon huvudvärk. I början tyckte jag det var skitskönt att bli sövd, att veta att nu, nu försvinner jag bort. Sedan kom ångesten. Behandlingen framkallade någon sorts inverterad overklighetskänsla, alla konturer och känslor skarpare, upplevelsen att vara här, vara med, vara i nuet, känna varenda sekund. Precis som en alltför högt uppskruvad ljudvolym blev det smärtsamt. Det smög på sig en skräck för narkosen, att behöva uppleva. Till slut ringde jag och tackade nej till fler underhållsbehandlingar, utan att kunna motivera varför.

Håller hårt, hårt i tummarna att det ska räcka med medicinerna i fortsättningen, att jag inte ska behöva stå inför beslutet att ta eller inte ta ECT igen. Det funkar ju, om så väldigt kortsiktigt. Det kan vara livräddande. Men jag vill aldrig mer uppleva det.

4 kommentarer:

  1. hm, jag har precis bestämt mig för att jag vill ge ect en chans, trots att jag ä rädd för det. men, medicinering fungerar ju inte, jag får sådanna biverkningar att jag hela tiden måste avbryta medicineringen och börja på ny kula, och jag orkar inte mer, men, jag blir rädd när jag läser ditt inlägg, just den där känslan av att inte ha någon kotroll, att vara sövd och inte veta vad som pågår. hur känge är man sövd? hur känner man sig precis efteråt? tack och kram från huldran

    SvaraRadera
  2. Man är sövd bara några minuter, sen tar det lite mer tid innan man är helt alert igen. Det är rätt olika från person till person hur man mår direkt efteråt. En del känner sig förvirrade en stund. Jag har varit helt klar faktiskt. Vetat så fort jag vaknat var jag var någonstans och varför. Huvudvärk som för mig varit mild och snabbt övergående, vissa kan ha det jobbigare. Lite "träningsvärkskänsla" i käken och vaderna.

    Jag har varit sövd en hel del gånger, även för annat, och i början tyckte jag faktiskt inte det var läskigt alls. Och jag är inte direkt orolig för vad som händer under tiden, litar på att vårdpersonalen är någorlunda proffsiga, har inte varit med om något särskilt otäckt. Jag har svårt att beskriva exakt vad det var som blev så obehagligt.

    Skulle jag bli extremt suicidal igen och inget annat hjälpte så skulle jag nog trots allt kunna ta ECT igen... det är så jäkla effektivt (åtminstone för mig). Somna och sen vakna "normal". Tyvärr sitter inte effekten i särskilt länge ensamt för mig, ett par tre veckor, det behövs medicin för att upprätthålla förbättringen. Första omgången jag gjorde hade jag ingen medicin efteråt tror jag, andra omgången hade jag Edronax men den visade sig ha tappat effekten för mig (redan innan ECT:n) Men för en del kanske ECT mer är en engångsgrej för att vända ett ingrott tillstånd.
    Kram!

    SvaraRadera
  3. håller mina tummar, både för dig och för Skogshuldran.

    SvaraRadera
  4. Tack för det, jag är verkligen tveksam om det är för mig, samtidigt vill jag så gärna slippa medicineringen och alla dess biverkningar. kram huldran

    SvaraRadera