måndag 27 oktober 2008

Granskad

Fem provrör med blod. Men jag är inte särskilt känslig för att bli stucken, så det var lugnt. Längd och vikt (ja, jag vet redan att jag är tjock), pissprov, blodtryck (150/75, tyckte övre trycket lät högt men det var förstås inget vilotryck, ska kolla imorgon bitti med min egen budgetblodtrycksmätare från Netto, det låter väl betryggande? Hypochondriacs unite, gently!) Lite läskigt faktiskt, man tar ju sällan prov så där, något skumt kommer de nog att hitta... känns som att något dyker upp bara man letar tillräckligt. Jag åt lakrits igår, kanske mitt kaliumvärde kommer vara helt skruvat, haha.

Apropå skruvat så hade jag terapi också, stilfull uppvisning, jag satt bara och tjurade som en unge utan att veta varför. Fast nu efteråt börjar det klarna lite för mig att det hade med sorg att göra, att jag önskar att jag kände fullt förtroende för min terapeut men det gör jag inte. Det har inte direkt med honom att göra utan med den artificiella situationen, instängd i ett litet rum ett visst klockslag en viss veckodag och förväntas ha något sorts relation till en person anställd av Region Skåne - något med det här funkar inte. Men jag ska försöka ta upp det med honom, alltid kan jag lära mig något på kuppen.

Kafferansoneringen har gått smärtfritt idag. Potatisgratängen står i ugnen, och jag funderar på att göra av med min sista Geisweiler ikväll innan jag påbörjar nästa fas i mitt nya sedesamma liv.

6 kommentarer:

  1. Har tittat inom din blogg nu några gånger utan att lämna ett avtryck, känner mig lite dum faktiskt!

    Du skriver på ett bra sätt. Du kanske känner på samma sätt som mig att det är rätt skönt att få skriva av sig alla ord och tankar man har i huvudet? Tyvärr är jag inne i en fas nu när jag inte orkar skriva så mycket, bara uppleva allt i det tysta..

    kram, maria

    SvaraRadera
  2. Provtagningar är inte kul.. Tur att du har lite mer stake i dig än vad jag har när det gäller blodprover ;-)
    Du ska se att dom inte hittar något speciellt!

    kram

    SvaraRadera
  3. Maria - hej! Det är helt ok med mig om någon läser utan att kommentera, även om det förstås är kul att höra av folk. Tack för dina snälla ord.

    Jo, det hjälper mig att skriva av mig lite, särskilt som jag har lättare att skriva än att prata. Och så är det skönt att veta att ingen MÅSTE läsa om de inte vill.

    Självklart kan man ha tysta perioder, sånt kommer och går... Hoppas du kommer orka mer snart.
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Khali - jag vet inte riktigt varför jag plötsligt nojjade mig igår, känns lugnare idag när jag sett att mitt blodtryck är helt normalt. Visst är det ironiskt att man kan gå i åratal och önska livet ur sig, och sen plötsligt bli orolig för att vara fysiskt sjuk...

    Kram!

    SvaraRadera
  5. ville bara säga att jag också är här och läser varje dag, men att jag inte alltid orkar kommentera. kram huldran

    SvaraRadera
  6. Huldran - tack. Kommentera bara om du känner för det, det är inget jag förväntar mig. Jag läser ofta hos dig också.
    Kram!

    SvaraRadera