tisdag 28 oktober 2008

Experimentstart

Jag var inte dödssjuk, iallafall inte så det märks. Fick just klartecken av Dr B att börja med litiumet. När jag läste biokemi tyckte jag experimenten var kul, lite av den känslan infinner sig ärligt talat. Nu ska vi se vad som händer om man tillsätter lite av det här och rör om. Går det så går det. Jag är förberedd på att må piss de första veckorna. Illamående, diarre, svullnad, viktökning, darrhänthet, finnar, håravfall, avtrubbning - jag kan stora delar av biverkningslistan utantill. Men jag har lärt mig så sakteliga med åren att det kan vara värt att ha tålamod, såvida inte biverkningarna är livsfarliga förstås. Ofta klingar det värsta av med tiden. Jag tycker t.ex. att problemen av lamotriginet med stavning och språk har avtagit nu. Och kommer man till den där punkten där det goda övervinner det onda, då är det härligt.

Visst har ens föreställningsvärld krympt en del. Drömmer inte längre om karriär eller att resa jorden runt, drömmer om att aldrig mer bli inlagd på psyk. Men jag kan mer och mer uppskatta små saker i vardagen, äta middag med min älskling, prata med mina barn, höstfärgerna, att det finns varmt vatten i kranen... behöver inte jordenrunt-resor.

2 kommentarer:

  1. E det nått jag lärt mig och blivit lack över så är det hur ens drömmar kan förändras.

    Jag har skrivit ett inlägg om Depression nu,
    så är du deprimerad/ har varit så hjälp gärna till
    med böcker/film/symtom/tips till psykiatrin!
    Om du vet någon som bloggar om depression så får
    du också väldigt gärna tipsa!
    Glöm inte att skicka citat om du har några på lager!
    Kram på dej /pSykos

    SvaraRadera