lördag 18 oktober 2008

Behövande

Efter ytterligare en kemisk knockout sov jag mig tillbaka till någon sorts normalitet. Ska snart klä på mig och gå ut trots pissvädret.

Det är lätt genant att inse att jag blir lite mer labil när Mannen är bortrest, som nu. Jag vet att det låter som klassisk rädsla för att bli övergiven, men det är inte det, jag känner mig helt trygg med att han kommer tillbaka och att det inte är något som helst avståndstagande mot mig. Det är inte rädsla för att vara ensam, det kan vara småmysigt. Däremot lånar jag honom till uppstagning av mitt överjag. "Jag borde inte x för Mannen kan på något sätt drabbas", ännu räcker det inte alltid med att rada upp konsekvenserna för mig själv, jag behöver ett yttre tryck. Jag har ändå kommit en bit på väg mot att värdera mig själv så jag ska inte hacka på mig själv nu för att jag inte klarar det fullt ut. Tror aldrig jag kommer passa i t-shirten tryckt "INDIVIDUALIST".

2 kommentarer:

  1. Hoppas du snart känner dig lite starkare och lite piggare.

    Stor kram!

    SvaraRadera
  2. Tack Khali! Det är ingen större fara med mig, det känns som små vägbulor snarare än djupa hål.

    SvaraRadera