Vargspår

~detaljerat om känslor kring självskadande så om sånt får dig att må dåligt, läs inte~

Slutet av gårdagen blev mycket bättre, Mannen är bra på att muntra upp mig.

Idag är jag inte låg, men lågmält sorgsen. Vet inte varför just idag, men det känns oväntat tungt att gå omkring med en hemlighet. Även om jag inte aktivt skadar mig själv just nu, så försvinner ju varken de fysiska eller de psykiska ärren. Och visst kan jag ägna mig åt ånger "jag borde aldrig ha" men vad förändrar det? Är kämpigt att ha gått igenom omvälvande saker och inte få låtsas om det för omgivningen för då kan någon ta illa upp. Jag är så jävla rädd för att göra folk upprörda, får jag någon att må dåligt är jag en dålig människa och då går jorden under, nåt sånt.

De få jag känner som har liknande erfarenheter i bagaget vill jag inte prata för ingående med, kan nämna det som fenomen i förbifarten, men vill inte röra upp något för dem. Ibland tål jag inte själv att höra specifika detaljer. Mannen finns där, men han kan förstås bara se det utifrån, och så åter rädslan - att han ska tro att om jag pratar om det betyder det att jag tänker göra det igen. Inte ens i terapin känner jag mig fri att älta det, vet ju att professionell eller inte så förstår min terapeut inte riktigt.

Vill att folk ska se ärren för att veta att jag gått igenom något intensivt och plågsamt, men vill inte bli utmobbad. Vill få förklara hur starkt det kan locka att skära mig igen bara för att säkerställa att jag fortfarande vågar, men vill inte verka löjlig. Vill beskriva hur skrämmande det har varit för mig, inte bara för omgivningen, hur jag har gjort saker jag varit livrädd för, men inte få en klapp på huvudet. Vill att någon ska förstå adrenalinkicken i att skära riktigt djupt och långt, att ta piller efter piller efter piller, att testa gränsen, men inte bli betraktad som en sjuk idiot. Vill dela med mig av tvånget, tankarna som suger en obönhörligt ner i djupet, men inte få käcka tillrop om att bara tänka på något annat. Vill kräva, men inte hamna på minus på samvetskontot. Vill bli sedd, men inte synas.

When I thought life had some purpose
Then I thought I had some choice
(I was running blind)
And I made some value judgments
In a self-important voice
(I was outta line)
But then absurdity came over me
And I longed to lose control
(into no mind)
Oh all I ever wanted
Was just to come in from the cold

Vet inte heller varför Joni Mitchell kommer till mig idag, men så är det.

Ska duscha och dränka in mig i brun-utan-sol (Dove 15 kr på Överskottsbolaget).