torsdag 29 maj 2008

Livsviktigt

Huvudet ovanför vattenytan igen. Kändes helt ok att åka till staden och träffa fina människor. Beundrar alla som kan ta sig igenom åratal av svårigheter med någon sorts mänsklig värdighet och medkänsla i behåll!

Någon bh blev det däremot inte, ena Change-butiken höll på att packa ihop för att flytta och andra butiken hade inget i min storlek, hittade inget på Lindex eller Twilfit heller (vill inte ha kritvitt). Snacka om i-landsproblem haha...

Kom lagom hem samtidigt som Mannen och det blev party på balkongen. Färsk pasta med sockerärtor och Champagne de Pompadour. "Jag slösar men är ändå rik så länge jag kan se" Våra små utsvävningar är värdefulla, jag tror att vi båda känner att det gäller att njuta av livet så länge man kan för det är inget som är självklart.

Det känns lite extra en sån här dag när Mannen har återbesök på hjärtkliniken. Skuggorna som vilar över oss, hans hjärta och min hjärna. Kanske gör kontrasten att ljuset blir mer påtagligt och sant. Jag är rädd, för jag har verkligen något att förlora. Men jag är avundsvärd, för jag har fått uppleva Kärlek. Det är minst lika bra som i reklamen.

1 kommentar:

  1. Vad mysigt det låter som ni har det.
    kramar

    /LaLuna

    SvaraRadera