Av en kommentar på mitt förra inlägg blev det en tråd (röd? ljusrosa?) i min skalle. Hur olika ens liv kan se ut beroende på om det är ett inifrån- eller utifrånperspektiv. Jag uppfattar mycket i min historia som rätt banalt. När någon noterar ärret i pannan och frågar vad som har hänt säger jag "hjärnoperation" och rycker på axlarna, och det känns faktiskt som en liten obetydlig grej, något att skämta om. Även om jag skulle tycka att det var dramatiskt om det hänt någon annan. Blir vi avtrubbade av det välkända? Antagligen. Kanske vår förmåga till psykisk anpassning till vitt skilda miljöer för att överleva. Kanske nervsystemet bara orkar reagera x antal gånger på ett visst stimuli. Kanske dramatiken försvinner i de tusen små detaljer som varje händelse också innehåller när man står där i centrum av den. Det där paketet Twisty är lika långt och högt i mitt mentala vindsförråd, tar lika mycket plats som den handling som förorsakade händelsen.
Därför blir också ibland de små detaljerna väldigt avgörande. Som för sådär 3 år sedan när jag fick hem- och mobilnummer till min läkare för att kunna ringa om det blev en nödsituation. Jag har aldrig ringt, men det faktum att någon inom den stora oformliga vårdapparaten vågade visa en galen borderlinetjej ett sådant förtroende... det har ibland hjälpt mig att kämpa på.
Nu ska jag släppa den här tråden för idag...
Dagens blomma är stor vinröd gerbera, två stycken med olika gröna blad till. Promenerade ner till stan och köpte dem åt mig själv.
Intressant det där med att bli avtrubbad av det välkända. Har i dagarna funderat på precis detsamma. Jag tror det är bra att tala om saker och umgås med olika personer för att förstå och inte glömma. Tror det är bra att komma ihåg att en del saker faktiskt är stora händelser, eller för all del kunna ha koll på vad som är "normalt" och inte. Jag tappar lätt greppet och ser helt sjuka saker som normala och påminns bara när någon påtalar det, ja i princip så. Nu minns jag inte vad jag skulle skriva men din blogg är iaf genomgående bra och intressant =). Kram!
SvaraRaderaAtt vara "normal" och vara "speciell" eller "konstig" - allt sånt är så värdeladdat, positivt och negativt. Ibland svårt att förhålla sig till. Tror du har rätt i att det är bra att umgås med olika människor så man inte fastnar i sin egen snäva definition av livet.
SvaraRaderaTack och kram! :)