Midnatt råder, tyst det är i husen, tyst i husen, alla sova gott till tv-brusen, utom S som dricker kaffe. Jo, jag somnade vid 22 och vaknade vid midnatt. Efter en timme gav jag upp återsomningsförsöket och gick upp. Annars är det sällan nuförtiden som jag inte sover mina 8 timmar som en stock.
Jo, jag dricker kaffe också. Måste vara någon alien-gen i mig för den där klarheten kaffet ger gör mig lugn och harmonisk. Jag kan dricka kaffe en halvtimme innan jag går och lägger mig, utan problem. Fast jag dricker så gott som alltid med väldigt mycket mjölk så det kanske är den som söver mig. En Höganäsmugg med hälften mjölk, hälften vatten, in i micron i 1,40 min, i med ett mått pulverkaffe. Eller pulvercappucino som garanterat är svinonyttigt. Men gott.
Kvällen blev superromantisk igen. Vilken drömvärld jag lever i ibland! Vi hade franska hotdogs och rosa bubbel till middag - nu igen, jag köpslog lite med mig själv och fick nådigt tillstånd mot att jag inte dricker något på två veckor. (Det är inget problem direkt, bara att låta bli att köpa hem vin, spriten i barskåpet lockar inte.) Sällan jag äter korv men de var goda.
Javisst ja, parmiddagen - den blev inte av, J är sjuk. Så vi satt alltså hemma själva.
Jag klädde upp mig lite ändå, bara för att. Svart sammetsliv med lite strass, svart kjol och mitt nya långa pärlhalsband. Det kändes rätt kul tidigare på dagen när vi var på Blomsterlandet, förutom några rosa och ljusblå balkongväxter köpte vi en stor fin bukett, och det såg säkert ut som att vi skulle gå bort, undrar vad folk skulle säga om de visste att kläderna och blommorna bara var för min egen skull. Vita liljor, ljusgrön stor krysantemum, vit gerbera, vita och ljusgröna nejlikor, brudslöja *dreglar och känner hur dopaminet svallar*.
För det mesta brukar vi inte uppehålla oss vid det, men ikväll kom det ur oss båda hur glada vi är att den andre fortfarande finns kvar. Ingen självklarhet - det är det inte för någon människa, men lite extra när det varit små marginaler, hans hjärta och min hjärna.
Vi såg på "Så ska det låta", det är ingen vana men det var lite kul, jag var skitbra på att komma på låtar. Sen en halvtimme av Indiana Jones på femman, vilket lockade fram minnet av när jag såg den på bio, tidigt 80-tal. Jag kommer ihåg hur roligt det var med färgerna, rörelsen, ljuset mellan trädstammarna när han springer i skogen och sånt. Snacka om att jag måste ha haft en uppåtdag. Those were the days, utom förstås att det i både medelvärde och median var en rutten tid.
Tänk, snart kommer det att börja ljusna ute vid tre-tiden... Skönt att veta, även om jag i mitt nya liv inte ska sitta uppe på nätterna, iallafall inte varje natt. Får psalmverser i huvudet, morgon mellan fjällen, din klara sol går åter opp... Det måste väl verkligen vara en generationsmarkör, när jag var barn spelade skolfröknar tramporgel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar