Ordningsam

Åtta timmar, fan vad jag är bra! Sömnen spelar så himla stor roll för hur jag mår, det är faktiskt inget lyxproblem för mig även om jag själv kan tycka att det låter löjligt. Frestelsen väntar alltid runt hörnet att hålla sig vaken en natt för att få flyta iväg på rosa moln, det är så befriande en liten stund tills tankarna börjar snurra som myrornas krig och jag inte kan sitta still, sen kraschlandningen ner i djuphavet.

Jag har printat ut de senaste månaderna av min humördagbok också. Är inne på åttonde månaden i sträck som jag ganska detaljerat bokfört hur jag har mått och saker som har hänt, det är verkligen något att vara stolt över att jag lyckats vara så envis och hållit fast vid att jag ska skriva mina siffror, vare sig det är storm eller stiltje. Till och med när jag var inlagd gjorde jag det, skrev siffrorna i mitt lilla blåblommiga anteckningsblock, kanske inte varje dag när det var som värst men det brukar gå att rekonstruera ett par dagar bakåt i tiden. Det är faktiskt rätt häftigt att kunna se så konkret i färgade Excel-kurvor hur mycket stabilare det har blivit. Är mest den dagliga dosen ångest som ligger kvar, men även det är jag van vid, så länge det inte drar igång ordentligt så är trycket över bröstet något vardagligt som jag står ut med. Fast de dagar det släpper känns allt så lätt, vilken lyx! Att jag tar med sånt som motion, alkohol, sömn, terapi funkar faktiskt som en liten inspiration att sköta mig bättre, det syns när jag slarvar. För jag är väldigt ärlig när jag fyller i den, annars försvinner liksom hela idén.

Ok, det är nördigt som tusan men jag har ju aldrig varit särskilt cool ändå så det bjuder jag på.

Tror knappt jag har något att göra idag. Ska ringa min yngste och höra hur det går med hösnuvan, han är så himla allergisk stackaren. Just nu bor han mest hos tjejen. Den äldste ska jag antagligen åka och hälsa på runt den 23:e, skitkul. Mina barn är så fina. Jag skriver inte så mycket om dem, de är ju vuxna och har egna liv, men de är ofta i mina tankar. Det skulle man inte kunna tro att en knäpp morsa och en lika knäpp fast på ett annat sätt farsa skulle få så schyssta ungar. Mannens barn är också superfina. Alla ungarna är begåvade på olika sätt men framför allt är de bra människor som bryr sig om andra, det är guld värt. Vilken tur man har.