lördag 17 maj 2008

Minnesenheten

Kom i säng så småningom (efter lite tänkande) så det var inte alltför illa.

Åt Twisty igår, smördegsstänger med olivsmak. Det gör jag ibland så inget speciellt med det, men varje gång påminns jag om hjärtintensiven. Sladdar överallt och långsam, långsam tid som passerade i takt med hjärtmonitorns blippande. Det mest spännande som hände var när någon kom in för att byta droppet. Tvehågsenheten, den stora tröttheten över mig själv och situationerna jag försätter mig i. På eftermiddagen dag 2 tror jag det var kom Mannen med vindruvor och Twisty. Fan fan fan vad jag har utsatt honom för. Önskar jag kunde förklara i ord vilken lättnad det är att inte ha självmordstankar som en tvångströja runt hjärnan. Skit också, nu gråter jag. Det är inte tillräckligt långt borta (det som har hänt alltså, jag har inga planer att skada mig). Kan inte stoppa undan det helt, men jag får ta fram det i små portioner från frysen så det inte tar över.

Det är fortfarande fint väder, även om det är lite svalare. Mannen köpte en billig högtryckstvätt för ett tag sedan, bl.a. för att tvätta bort lagret av alger från balkongen och entrén. Vi bor en trappa upp så han tänkte göra det när det ändå regnar så ingen intet ont anande utegrillare får vatten i huvudet. Sedan han köpte den har det inte regnat en dag, bara högtryck.

2 kommentarer:

  1. jag har helt uppenbart missat ngt i din livshistoria... !!
    det låter som att du är starkare nu än då, iaf. så vill vi ha det! ;)

    kram!
    Jess

    SvaraRadera
  2. Tack! Den största vändningen till det bättre kom för bara några månader sedan, så det är nytt och skört. Men det finns hopp iaf!

    *kram*

    SvaraRadera