Dödvikt

Tråkigttråkigttråkigt. Äh, jag är bara så rastlös idag samtidigt som jag inte känner mig inspirerad att göra något särskilt. Vill inte umgås med folk heller så det är klart att det blir tråkigt. Har bara slösurfat istället. Laddat ner tidtabeller (tåg/buss) till mobilen, verkar himla praktiskt, varför har jag inte tänkt på det innan. Nu vill jag ut och åka så jag får testa dem, hihi.

Önskar jag hade pengar. Önskar jag kunde få besked från FK så jag åtminstone vet om jag får några pengar. Vänta=blääääähh. Önskar att man kunde leva utan pengar.

Mannen vill åka till Köpenhamn på ett evenemang i juni. Liv och rörelse och nya människor. Vet inte om jag vågar. Jag blir väldigt trött i huvudet, men en stor del är också att jag känner mig skygg. I just det här sammanhanget kan jag absolut inte andas något om mitt liv som psykfall, så är det bara. Blir rädd att någon skulle kunna ställa personliga frågor typ vad jag jobbar med. Blir rädd att någon gammal bekant skulle kunna dyka upp. Blir arg för att jag inte kan låta bli att internalisera folks fördomar och ta på mig skulden. Blir arg för jag borde inte bli arg och tar på mig skulden för att jag tar på mig skulden, dömer mig för att jag dömer mig. Hittar inte ut.

Jag vet inte hur jag ska bygga ett nytt liv när det gamla hänger fast som järnkedjor runt fotlederna. Vill inte gömma undan mina erfarenheter, vill också bli accepterad, lever inte i den bästa av alla världar så jag kan inte äta kakan och ha den kvar. För någon "framgångs-coach" kommer jag aldrig att bli. Jag är ingen framgång, bara en-aning-mindre-undergång och det gör sig nog inte så bra i tv.

Fan. Vet inte varför jag är ledsen ikväll. Får väl bara skriva av den här dagen som mestadels ointressant och starta om imorgon. Fast först ska jag ringa A, har lovat, hoppas jag kan hålla mig fokuserad.