Inte så mycket att säga. Vardagstjafs. Fixat håret. Hängt med Mannen när han skulle på jobb i Hässleholm, så nu har jag sett den lilla relativt charmlösa staden. Skulle ha haft läkarsamtal i tisdags men det blev inställt, har inte hört något ännu om när det blir istället.
Sover hipp som happ. Igår 10 timmar på natten, en timme på för- och en på eftermiddagen, sedan 9 timmar inatt, och jag sitter här och gäspar. Vill kura ner mig under täcket en stund till.
torsdag 19 maj 2011
söndag 15 maj 2011
Uppochner
Fann mig plötsligen tittandes på Melodifestivalen, något jag inte gjort på många herrans år. Lustiga låtar, ingen jag gillade så där jättemycket. Nä, det ska bli roligare med VM-final idag.
Känner mig konstig. Vill bara sova på dagen, inte på ett "jag vill slippa ångesten"-vis, utan "åh så mysigt att krypa ner under täcket". Det gör väl inget om det inte sabbade nattsömnen, jag är rädd för att trassla till det, vända på dygnet, tappa regelbundenheten (börja sitta uppe och vänta på soluppgången). Det brukar inte bli bra. I natt sov jag ändå nio timmar med pillerassistans så jag borde kunna hålla mig vaken idag.
Det kittlar i kroppen. Som en ballong som vill lyfta men förankras vid marken av kemiska tyngder. Vänjer man sig?
Känner mig konstig. Vill bara sova på dagen, inte på ett "jag vill slippa ångesten"-vis, utan "åh så mysigt att krypa ner under täcket". Det gör väl inget om det inte sabbade nattsömnen, jag är rädd för att trassla till det, vända på dygnet, tappa regelbundenheten (börja sitta uppe och vänta på soluppgången). Det brukar inte bli bra. I natt sov jag ändå nio timmar med pillerassistans så jag borde kunna hålla mig vaken idag.
Det kittlar i kroppen. Som en ballong som vill lyfta men förankras vid marken av kemiska tyngder. Vänjer man sig?
fredag 13 maj 2011
5-2
Heja Sverige! Ishockey-VM alltså. För att vara en någotsånär tjejig tjej har jag rätt manliga nöjen ibland. Kan svinga en sejdel och vråla "MÅÅÅÅL". Och inte har jag PMS heller. Vad det nu betyder (utom att jag är jäkligt glad att slippa).
Idag har jag diskat, lyssnat på Bridge over troubled water och Jesus to a child och gråtit. Jag är en sucker för sentimentalt tjafs. Tvättat har jag också gjort, annars inte ett skapandes grand. Dagen har bara gått. Inte ens ute har jag varit. Slött. Men skönt. Jag sov natten som var också, med lite kemisk hjälp men ändå, doktor A har tjatat och tjatat om sömnen. Nu ska här bli ordning och reda. Promenad imorgon. Inte äta nonsens.
Fast först en kväll med rosa bubbelvin och grönmögelost. Något hälsofreak blir jag knappast. Tänk om jag dör imorgon knall och fall och aldrig druckit champagne.
Idag har jag diskat, lyssnat på Bridge over troubled water och Jesus to a child och gråtit. Jag är en sucker för sentimentalt tjafs. Tvättat har jag också gjort, annars inte ett skapandes grand. Dagen har bara gått. Inte ens ute har jag varit. Slött. Men skönt. Jag sov natten som var också, med lite kemisk hjälp men ändå, doktor A har tjatat och tjatat om sömnen. Nu ska här bli ordning och reda. Promenad imorgon. Inte äta nonsens.
Fast först en kväll med rosa bubbelvin och grönmögelost. Något hälsofreak blir jag knappast. Tänk om jag dör imorgon knall och fall och aldrig druckit champagne.
torsdag 12 maj 2011
Anledning
Med Stesolid och Nitrazepam sov jag faktiskt hela natten. Nu tusan ska det bli ordning.
Fick någon sorts märklig kramp? i svalget igår kväll. Bara på höger sida. Det gjorde jätteont att svälja men kändes inte som förkylningshalsont. Lite kvar idag men det är bättre. Genast börjar jag fundera över skumma läkemedelsbiverkningar. Det är min förklaring på allt som händer i kroppen numera. Snacka om att man är vårdskadad.
Planerar med mina söner att åka upp och hälsa på min mamma och hennes man i sommar. Det känns skönt att ha kommit över tröskeln där det känns bekvämt att umgås med henne, även om vi aldrig lär bli bästa kompisar. Lite nytta har man ändå av all terapi. Kanske bör tilläggas att hon aldrig behandlat mig direkt illa, bara med viss distans och svårt med situationer där jag har haft det jobbigt, hon är nog rädd för starka känslor. Men hon har öppnat upp lite nu, och det har nog jag också gjort. Livet är för kort.
Fick någon sorts märklig kramp? i svalget igår kväll. Bara på höger sida. Det gjorde jätteont att svälja men kändes inte som förkylningshalsont. Lite kvar idag men det är bättre. Genast börjar jag fundera över skumma läkemedelsbiverkningar. Det är min förklaring på allt som händer i kroppen numera. Snacka om att man är vårdskadad.
Planerar med mina söner att åka upp och hälsa på min mamma och hennes man i sommar. Det känns skönt att ha kommit över tröskeln där det känns bekvämt att umgås med henne, även om vi aldrig lär bli bästa kompisar. Lite nytta har man ändå av all terapi. Kanske bör tilläggas att hon aldrig behandlat mig direkt illa, bara med viss distans och svårt med situationer där jag har haft det jobbigt, hon är nog rädd för starka känslor. Men hon har öppnat upp lite nu, och det har nog jag också gjort. Livet är för kort.
onsdag 11 maj 2011
Artrikedom
Uppe och tittar på soluppgången. Mitt sömnmönster är helt åt skogen sedan några dagar. Sover oroligt, vaknar flera timmar mitt i natten. Somnar om framåt 8 och sover till 10-11. Sover igen sent på eftermiddagen. Klart man inte sover på natten då, ens med sömnmedicinen som jag plockade fram igen. Jag måste tvinga mig till att vara vaken på dagen. Usch, jag hatar att vara trött.
Igår blev det utflykt, Fredriksdal. Det är en trädgårdsanläggning i Helsingborg, park, botanisk trädgård, hästar och kossor och grisar, gamla hus. Det var roligt att gå i trädgårdsdelen där alla vilda växter i Skåne fanns samlade. Jag kände igen många. När jag var i yngre tonåren var jag blomnörd, andra ungar lekte disco och jag sprang runt på ängar och skogsbackar med en flora i högsta hugg. Underlig redan då. ;)
Vi fikade och tittade på roliga grisar och lamm, och sedan var jag så översvämmad av intryck så jag trodde huvudet skulle sprängas. Somnade när vi kom hem. Men trevligt var det.
Tänker. Jag har inte fått någon siffra efter min diagnos (det finns olika typer beroende på vilka symtom man har). Jag har aldrig egentligen diskuterat det med läkarna. Är det ens viktigt? Men jag får frågan någon gång ibland och då undrar jag. Tycker inte jag är klockrent någonting så kanske stämmer det bäst med det jag sett på något intyg: ospecifik bipolär. Om jag kommer ihåg det ska jag fråga dr A. Och begära ut journalen, det är väl ett år sedan sist. Det skulle jag kunna gå och göra idag, så har jag ett annat uppdrag utom att diska och tvätta. ;)
Igår blev det utflykt, Fredriksdal. Det är en trädgårdsanläggning i Helsingborg, park, botanisk trädgård, hästar och kossor och grisar, gamla hus. Det var roligt att gå i trädgårdsdelen där alla vilda växter i Skåne fanns samlade. Jag kände igen många. När jag var i yngre tonåren var jag blomnörd, andra ungar lekte disco och jag sprang runt på ängar och skogsbackar med en flora i högsta hugg. Underlig redan då. ;)
Vi fikade och tittade på roliga grisar och lamm, och sedan var jag så översvämmad av intryck så jag trodde huvudet skulle sprängas. Somnade när vi kom hem. Men trevligt var det.
Tänker. Jag har inte fått någon siffra efter min diagnos (det finns olika typer beroende på vilka symtom man har). Jag har aldrig egentligen diskuterat det med läkarna. Är det ens viktigt? Men jag får frågan någon gång ibland och då undrar jag. Tycker inte jag är klockrent någonting så kanske stämmer det bäst med det jag sett på något intyg: ospecifik bipolär. Om jag kommer ihåg det ska jag fråga dr A. Och begära ut journalen, det är väl ett år sedan sist. Det skulle jag kunna gå och göra idag, så har jag ett annat uppdrag utom att diska och tvätta. ;)
måndag 9 maj 2011
Talangjakt
Idag känns det som om våren tagit slut och försommaren tagit över. Nåja, i några dagar iallafall. Jag har luktat på nyutslagna syrener och ätit kulglass.
Åh, vad jag önskar att jag vore speciell, talangfull, värd att beundras. Men jag önskar det tydligen inte tillräckligt för att gå ut och göra något beundransvärt. Hmm. Jag gjorde en liten insats för 10-15 år sedan, men det är över och glömt (åtminstone försöker jag glömma). Nu sitter jag bara här som en icke-vis buddha och mediterar över tomheten. Nej, jag känner mig egentligen inte tom inuti, mer tom utanför. Svävar i rymden.
Skit också, på sista tiden har den här beiga tillvaron börjat störa mig mer och mer, men jag orkar inte göra något åt det.
Det är åtminstone försommar.
Åh, vad jag önskar att jag vore speciell, talangfull, värd att beundras. Men jag önskar det tydligen inte tillräckligt för att gå ut och göra något beundransvärt. Hmm. Jag gjorde en liten insats för 10-15 år sedan, men det är över och glömt (åtminstone försöker jag glömma). Nu sitter jag bara här som en icke-vis buddha och mediterar över tomheten. Nej, jag känner mig egentligen inte tom inuti, mer tom utanför. Svävar i rymden.
Skit också, på sista tiden har den här beiga tillvaron börjat störa mig mer och mer, men jag orkar inte göra något åt det.
Det är åtminstone försommar.
lördag 7 maj 2011
Aktiveringskod
Efter att ha gnällt elsewhere om att jag har lite tråkigt så tog jag tag i saken och tog en fika på stan med en kompis (stor grej va?) Tyvärr måste jag erkänna att jag är mer nöjd med att ha tagit mig ut ur huset än själva fikandet i sig.
Skulle behöva göra något spännande. Något som inte involverar stökiga miljöer eller större grader av socialt umgänge - eller höga höjder! (någon kommer alltid och föreslår fallskärmshopp).
Det är så vridet - jag mår bra när jag tar det extremt lugnt. Fast jag blir uttråkad. Men när jag gör saker som piggar upp mig så mår jag sämre. Tappar balansen. Så då känner jag att det trots allt är bättre att leva i slow motion. Men då blir jag uttråkad, och vill sluta med medicinerna för att få lite action. Och det slutar ju verkligen inte väl.
Hur skaffar man sig egentligen ett intresse? Jag har inget sånt där genomgående intresse, det har alltid kommit och gått, spontant eller pga omgivningen. När man är uppe i varv får man åtminstone plötsligt för sig att läsa allt om tekannor, det blir inget produktivt av det men man är åtminstone intresserad i ett par tre dagar (tills nästa grej). Nu när jag är "i balans" så har jag svårt att hitta glöden.
Grävde i en låda efter sekatören, hittade verktygsknivarna. Kan inte säga annat än att för ett ögonblick hade jag ett användningsområde klart, men jag sansade mig. Åt en påse lakritsnappar istället som tröst.
Skulle behöva göra något spännande. Något som inte involverar stökiga miljöer eller större grader av socialt umgänge - eller höga höjder! (någon kommer alltid och föreslår fallskärmshopp).
Det är så vridet - jag mår bra när jag tar det extremt lugnt. Fast jag blir uttråkad. Men när jag gör saker som piggar upp mig så mår jag sämre. Tappar balansen. Så då känner jag att det trots allt är bättre att leva i slow motion. Men då blir jag uttråkad, och vill sluta med medicinerna för att få lite action. Och det slutar ju verkligen inte väl.
Hur skaffar man sig egentligen ett intresse? Jag har inget sånt där genomgående intresse, det har alltid kommit och gått, spontant eller pga omgivningen. När man är uppe i varv får man åtminstone plötsligt för sig att läsa allt om tekannor, det blir inget produktivt av det men man är åtminstone intresserad i ett par tre dagar (tills nästa grej). Nu när jag är "i balans" så har jag svårt att hitta glöden.
Grävde i en låda efter sekatören, hittade verktygsknivarna. Kan inte säga annat än att för ett ögonblick hade jag ett användningsområde klart, men jag sansade mig. Åt en påse lakritsnappar istället som tröst.
tisdag 3 maj 2011
Han
Är så tacksam över att ha Mannen i mitt liv. <3 Tänk vad han har fått tåla, köra mig till akuten med blödande armar, ringa efter ambulanser och poliser, gå till jobbet och inte veta om jag lever när han kommer hem.
Men vi har haft mycket fint tillsammans också. Resor till nära och kära. Blommor och champagne. Promenader vid havet. Ett underbart bröllop. Klarat av dålig ekonomi och sjukdom. Zappat tillsammans i soffan. Sovrummet. Den första koppen kaffe på morgonen. Bara känslan av att finnas för varandra.
Må jag aldrig glömma att berätta för honom vad han betyder.
Men vi har haft mycket fint tillsammans också. Resor till nära och kära. Blommor och champagne. Promenader vid havet. Ett underbart bröllop. Klarat av dålig ekonomi och sjukdom. Zappat tillsammans i soffan. Sovrummet. Den första koppen kaffe på morgonen. Bara känslan av att finnas för varandra.
Må jag aldrig glömma att berätta för honom vad han betyder.
måndag 2 maj 2011
Under
Svävar omkring i en undervattensfarkost. Tittar lite på korallrev och fiskar men pansarglaset emellan oss är tjockt. Det gör inget. Utan tid, utan uppdrag, allt jag kan göra är att vara. Evighet.
söndag 1 maj 2011
Städhjälp
Kände mig konstigt darrig imorse. Skyllde förstås på alkoholen igår, fast jag kände mig inte så värst bakfull, var uppe mitt i natten och drack en massa vatten, det brukar ta hand om det mesta. Men en stund efter att jag tagit medicinerna så kändes det normalt igen. Hade glömt dem igår visade det sig. Trots dosett och mobillarm lyckas jag förtränga dem ibland.
Inget förstamaj-tåg (om det ens finns sådana i denna moderat-håla), stack bara ut näsan som hastigast för att handla. Iskall vind. Hejdå värmen. Man blir bortskämd snabbt.
Dagarna flyter ihop. Jag sover mycket. Tänk att man stora delar av livet vaknat av en väckarklocka. Det är en lättnad att slippa att hastigt ryckas upp. Att sova natt efter natt efter natt känns fortfarande ovant. Men kanske behövs det för att städa upp lite på bombnedslaget till hjärnkontor.
Inget förstamaj-tåg (om det ens finns sådana i denna moderat-håla), stack bara ut näsan som hastigast för att handla. Iskall vind. Hejdå värmen. Man blir bortskämd snabbt.
Dagarna flyter ihop. Jag sover mycket. Tänk att man stora delar av livet vaknat av en väckarklocka. Det är en lättnad att slippa att hastigt ryckas upp. Att sova natt efter natt efter natt känns fortfarande ovant. Men kanske behövs det för att städa upp lite på bombnedslaget till hjärnkontor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)