Känner mig sorgsen. Tyngden i kroppen. Jag kan göra saker om jag sparkar mig själv i ändan, men ingenting flyter, ingen entusiasm. Mest fastnar jag planlöst surfande och minns knappt vad jag läst. Annat hamnar på "jag borde"-listan snarare än på "jag vill", just idag är det tomt på "jag är tvungen" så risken är väl att knappt något blir gjort. Skulle behöva en personlig arbetsledare som körde med mig, "diska kaffekoppen", "ta ut soppåsen", "ladda mobilen".
Visst försöker jag tänka att det går över, enligt all tidigare erfarenhet går det alltid över, men sen kommer tanke B: och enligt samma erfarenhet kommer det alltid tillbaka snart igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar