fredag 18 september 2009

Talkshow

Jag försöker skratta åt ironin, men det går trögt. Igår, efter ytterligare en halvsoven natt med snurrande tankar hade jag ett psykologsamtal på morgonen. Låt se, här har vi en person som är totalt slutkörd efter att i två dagar ha pratatpratatpratat. Vad göra? Jo, personen borde förstås sätta sig och prata intensivt om personliga saker i en timme. Psyko H ville knappt sluta. Jag vinglade när jag gick därifrån. Givetvis borde jag ha stannat hemma istället.

För mig blev det en sorts illustration av det jag på sista tiden upplevt ofta. Folk kan ha svårt att läsa mig, även de som känner mig. Jag försöker vara öppen men jag lyckas nog inte så bra.

Sedan sov jag av och till under eftermiddagen. Tog ett par stesolid, sov ett tag till. Vaknade och tänkte att det finns inte en chans i helvete att jag sover något inatt nu, men jag gick och lade mig och slocknade i 8 timmar. Men säg nu inte att det är skönt att jag fick sova. Sova suger. Jag har huvudvärk, vill ömsom gråta och ömsom kasta saker, tänker att jag borde krypa under en sten och aldrig mer komma fram.

Äh, nog om det.


3 kommentarer:

  1. LÅter som att du är astrött tycker jag...då kan man behöva sova mycket, ofta och länge. Hösten kan slå benen undan för vem som helst juh. Många kramar skickar jag dig.

    SvaraRadera
  2. Du ska visst komma fram. Jag gillar när du kommer fram och du är både viktig, värdefull och speciell. För mig är du det och för många fler :)
    Kram

    SvaraRadera