lördag 12 september 2009

Levande

Om jag inte kommenterar så mycket på bloggar för stunden så beror det på att jag är så uppåt att jag är rädd för att säga något klumpigt. 

Lycka är ett motsägelsefullt begrepp. Ofta säger visa (eller självutnämnt visa) personer att lycka inte ligger i pengar, prestationer och perfektion, men är det inte ändå sådant vi jagar..? Kanske inte att bli världsmästare i simning, men åtminstone att bli svinbra på att baka kanelbullar. Eller skriva den där ouppnåeligt välkomponerade och skarpsinniga C-uppsatsen. 

Jag har anledningar att vara olycklig. Tänker inte börja lista dem här igen, den som läst här ett tag vet väl. Jag har också anledningar att vara enormt lycklig. Kanske är min sjukdom inte bara kemi, utan ett symboliskt uttryck för det stora spannet. Jag får inte bara veta rationellt att mitt liv innehåller motsatser, jag får känna det från topp till tå. De många ärren på min kropp är ett dagligt och prosaiskt minne av avgrunden, kärleken jag badar i just nu känns som en överjordiskt vacker soluppgång.

Mannen är ute på ett kort jobb, han kommer snart hem till mig i soffan. Jag hade aldrig på tusen år trott att en man skulle kunna kännas så enkel och bekväm att ha i sitt personliga utrymme, och nu har det varat i tio år utan att jag tröttnat. Mönstret i tidigare relationer har varit att jag varit snäll och undergiven och anpassat mig, tills jag fått nog en dag och tvärt gjort slut utan att se mig om. Nu behöver jag aldrig huka mig. Jag är så jävla förälskad att jag antagligen är påfrestande att lyssna till. 

Om några få dagar får jag se mina barn också, längtar. Och sen som bonus några vänner jag tycker om. Är så glad att jag får leva och uppleva.

Vill att det alltid ska vara så här. Vet att så är det inte. Men vill...

6 kommentarer:

  1. Underbart! *applåderar*
    Kärlek är... KÄRLEK!
    Kramen

    SvaraRadera
  2. Härligt att du är så nöjd, glad och kärleksfull. Att få vara frisk, att få uppleva kärlek, att ha sina barn, att ha vänner som är som vänner ska vara, det är gåvor som är värdefullare än något annat enligt mig.
    Jag tror att du kan vara en sån vän.

    Sen strävar man ju efter att prestera något bra. även jag försöker lära mig att låta bli att mäta glädjen i det.
    Ha en fortsatt kärleksharmonisk dag.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Kimmi - du vet ju vad jag menar gumman! :))

    SvaraRadera
  4. Bloggullet - tack, du är så snäll!

    Inte för att det är något fel med att försöka prestera, det är också viktigt. Bara man kommer ihåg att en del saker kan man inte enbart jobba sig till, de är gåvor man inte kan kräva, bara får vara tacksam över om man får smaka på dem.

    SvaraRadera
  5. Det är så otroligt härligt att läsa såna här inlägg från dig. Jag blir alldeles varm, glad, starkt berörd, och väldigt hoppfull. Jag känner också ödmjukhet, som vi pratade om. Du påminner mig om att vara tacksam för det jag har.

    Fast det är väl trevligt på nåt sätt att ibland göra små övertramp och bli hurtig värre? ;) Kanske inget att eftersträva direkt, men ändå lite livgivande. Det håller en på topp en extra liten stund tycker jag.

    SvaraRadera
  6. Rebecca - så rörd jag blir över att du påverkas av vad jag skriver och gläds med mig.
    Stor kram på dig! Ses snart!

    SvaraRadera