fredag 18 september 2009

Seeeeeg

Ont överallt. Känns som influensa i kroppen fast jag har inte det minsta halsont eller hosta, det är nog bara klassisk utmattning. Tankarna splittras i små glasfragment så fort jag släpper greppet. Men mellan varven kan jag skärpa till mig. Har varit och handlat mitt i åldringsracet (fredag eftermiddag och pensionsdag). Läst några bloggar och slängt iväg korta kommentarer ibland. Har inte orkat laga mat, hetsäter godis utan att känna vad det smakar, men tror Mannen kommer fixa ihop något.

Försöker vara lite gladare ändå pga något roligt som kom i mailen, känner mig inte så glad som jag borde blivit men det är väl för mycket begärt just nu. Det blir nog bra sen. Kanske.

4 kommentarer:

  1. Klart det blir bra sen igen. Det går ju upp för dig, och sen pladask ner, och så upp igen, osv osv. Lite seg? Det är väl det minsta man kan förvänta sig av såna variationer i hur man mår... Jag blir nästan utmattad av att läsa om det ;), och då har jag ju ändå liknande tendenser.

    Men jag fattar att det känns oändligt tungt ändå att falla till marken. Och att sova så mycket så man blir nedstämd och får huvudvärk. Låter inget kul alls. *kramar*

    Vi borde förresten verkligen hitta sätt att umgås på så det blir mindre intensivt. Sätta max en timme och sen hålla på det stenhårt. Kan det hjälpa tror du?

    SvaraRadera
  2. Gillade det du skrev om tankar som splittras i små glasfragment så fort man släpper greppet, för så är det. Man försöker hålla sig fast och klara av vardagen, inte släppa greppet - inte släppa greppet...

    SvaraRadera
  3. Rebecca - jo, restriktioner är nog det enda raka, vill ju inte heller att mina vänner ska bli "medbrottslingar" (sen kommer jag säkert hitta vägar att överaktivera mig ändå, men det är en annan sak).

    Tack för kramarna!

    SvaraRadera
  4. Miriam - det är oändligt jobbigt att behöva hålla ihop sig. Men någonstans är det ändå bra att kunna det, att sjunka ner i totalt kaos är ännu värre...
    Sänder en styrkekram.

    SvaraRadera