Energin börjar transformeras till ångest. Blev så trött igår, även om dagen blev ok. Fast jag gått upp vid 4 denna natt-morgon så uteblir bubblorna i kroppen, istället infinner sig magkrampen. Skulle behöva sova mer men orkar inte gå och lägga mig.
Tur att jag inte har något jag måste göra idag, det skulle inte funka. Och tur att nätet finns, annars skulle jag vara ganska isolerad som bara ibland orkar vistas bland folk. Jag brukar aldrig chatta, så snabbt kan jag inte formulera mig, och facebook är alldeles för plottrigt. Men det långsammare flödet med mail och bloggar funkar ofta, att kunna skjuta på svarandet några timmar eller dagar, eller inte svara alls.
Tankarna på att skada mig blir bara mer och mer enträgna. Vet inte vad det står för. Tvivlar lite på att mitt immunförsvar är tillräckligt starkt för att stöta bort dem i längden. Har inte mitt favoritverktyg till hands så jag har börjat spåna på alternativ, det finns ju gott om vassa föremål omkring en, hjärnan noterar dem i en ständig ström. Ångesten stiger. Känner mig fångad och förkrossad av att inte få.
Försöker vända på det. Att jag är duktig som står emot. Att jag är lyckligt lottad som faktiskt har viktiga människor och händelser runt omkring mig som kan vara argument för att låta bli. Att känslan kommer att gå över.
Men det blir liksom bara snack. The dark side of the force kan prata omkull mig igen, peka på svagheterna i de positiva tankarna, vrida upp ångesten ytterligare ett snäpp och skratta.
Trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar