Ska försöka låta bli att skriva om självskadetankarna här, det blir bara tjatigt, jag får ta det privat. Det håller ju på nästan hela tiden, inte bara vid speciella tillfällen utan typ en gång i kvarten hela dagarna.
Mannen hittade iallafall på något, vi drog till Helsingör och köpte sprit. Det låter väl ganska depraverat? Nu är vi inte såna storkonsumenter, ett sånt här inköp räcker kanske ett år. Trots att danska kronan gått upp så mycket (eller den svenska sjunkit) sparar man fortfarande ganska mycket. En flaska Remy Martin (god cognac) var bortåt 130 kr billigare där. Och inte minst så är det småkul bara att vara ute och fara, sitta tätt tillsammans och se på havet.
Tillbaka på svensk mark stötte vi på ett gäng medlemsvärvare från min gamla sekt. Mannen snackade med dem en kort stund, jag höll mig åt sidan, hade väl kunnat stöka lite med deras huvuden men usch, vill inte involvera mig. Fortfarande påverkad av gammal tid, förbannad att jag inte har tjockare skinn än så.
Men kvällen hemma var mysig, och nu ser jag mycket fram emot Stockholm söndag. Inga misstag är för stora för att man inte ska göra om dem, normalförloppet är ju att jag faller platt på näsan efteråt, men jag går in i det med öppna ögon. Vad det nu säger om mig.
Åh vad härligt med en liten båtresa!
SvaraRaderaLite tom på ord..
lämnar en kram
Kram på dig LaLuna!
SvaraRaderaIbland får man bara acceptera att självskadetankarna finns där - mest hela tiden - och bara tänka att jaha, såna tankar har jag, och acceptera det men inte göra nåt mera med dem. Det hjälper tycker jag. Jag har såna tankar hela tiden också. Sjöng i kören idag och mitt under alltihopa så sitter jag och tänker hur jag ska göra. Crazy idiot....
SvaraRaderaMiriam - nä, ingen galen idiot. Särskilt om man har levt med det ett längre tag så är det svårt att bara glömma bort det igen.
SvaraRaderaBrukar kunna låta tankarna bara vara, annars hade jag väl skadat mig tusen gånger det här året... men det är svårt nu (som väl märks så som jag tjatar om det, håhåjaja)