måndag 7 september 2009

Lågpresterande

*gnällvarning*

Samma gamla visa bla bla bla. Liten informell familjeträff igår i ett par timmar. Mer och mer ångestkryp i kroppen, fysiskt, fastklibbande. Jag håller masken tills jag inte kan sitta stilla längre hemma i soffan efteråt. Mannen kramar mig tills jag kan somna, utmattad.

Vaknar efter 8 timmars oavbruten sömn, lika utmattad. Ingen lust att göra något, men måste aktivera mig så jag inte förfaller till att göra dumma saker som passar på att poppa upp i skallen. Åker kanske och byter den trasiga walkingstaven, det kommer att ta halva dagen. Något mer intellektuellt lär det inte bli med den här döhjärnan.

Har svårt att förlåta mig själv för att jag är så överkänslig. Hade jag varit sån hela livet så ok, då hade jag kanske tagit det som självklart, men så är det inte. Begriper inte hur jag ska hantera det på ett bra sätt.

Dricker kaffe och gäspar. Orkar inte gråta.

2 kommentarer:

  1. Att göra icke intellektuella saker är bra... Hoppas staven gick att reklameras.
    Hoppas du mår bra idag efter sammankomsten du var med om igår. Det är skönt när man har någon som kan lugna en. Som kan klappa på en när man mår dåligt. Det är tröst.
    Kraam

    SvaraRadera
  2. Börjar lugna ner mig så här på kvällskvisten. Ja, det är guld värt att jag har Mannen att luta mig på vid såna här tillfällen.
    Kram!

    SvaraRadera