Skrattspegel

Ställde in annandagsutflykten. Min kompis var helt förstående, det är bara jag som inte förstår mig själv. Eller snarare, jag har fortfarande inte hängt med och insett att jag har begränsningar.

Deppen vill inte helt släppa taget. Ser mig i spegeln: ful, fet, lat, korkad. Men på ett plan vet jag att det är den deprimerade tankeloopen som satt igång. Man kan mycket väl argumentera för att jag är ful, fet, lat och korkad, men när jag är i ett mer neutralt läge så ältar jag det inte ständigt.

Ska jag gå till Coop eller ska jag gå och lägga mig och dra täcket över huvudet? Det känns ungefär lika nödvändigt och lika löjligt bådadera.