Konstaterar att jag överlevde fyra timmars sällskapsliv. Men riktigt urlakad är jag. Sov elva timmar och har varit vaken en, och känner mig fortfarande mosig. Först mat och sedan kaffe och tårta (och kakor, och bullar). Det blir på något sätt att man ska äta för att vara artig, när värdinnan gjort sig så mycket besvär. Pressande är det. Annars var det samma gamla vanliga konversation, harmlös, förutsägbar. De är snälla människor, som sagt, men formatet är inte min grej.
Mannens sons flickvän hade precis gjort en gastric bypass. Lite jobbigt för fåfängan, eftersom jag inte uppfattar henne som så mycket tjockare än jag. Fast Mannen hävdar att hon är det. Nåja, någon operation blir det inte här.
Jag har fortfarande inte planterat vårblommor i entrén, så det står på min att-göra-lista. Om vi nu kommer iväg.
det är hemskt. att sitta å möla för att man måste.
SvaraRaderavad åt hon då. med gbp?
vad ska man prata om och varför...
jag är en ensamvarg - dock behov av kärlek så klart.
med fem barn har jag plenty ♥
kram fina du :)
Artighetsätande tycker jag inte riktigt om, men nu är det väl så.
RaderaHon hade lite egen mat typ ris, och åt lite lite av den vanliga maten.
Prata om ja... som tur är var det ju (stora) ungar med och då kan man alltid ägna mycket tid till att fråga ut dem om deras liv och leverne.
Kram!
det ska jag tänka på! att hålla mitt intresse för ungdomarna vid liv. fråga dom om saker och ting är ju jäkligt tacksamt.
RaderaJa, man behöver ju inte korsförhöra dem om de mest pinsamma ämnena... ;) De är iaf roligare att snacka med än "oss gamlingar".
RaderaSkönt att du överlevde. ;) Hoppas att du får en dag av vila och återhämtning. Fast plantera vårblommor kan vara ganska rofyllt det med.
SvaraRaderaKram!
Ja, överlevde är ordet! ;) Idag blir det tv-dag.
RaderaKram!
Ja de här släktträffarna vill till att överlevas. Inte helt enkelt ibland.
SvaraRaderaUndrar om alla känner likadant men håller masken?
RaderaOch jag som nästan önskar att jag väntat lite till med blommorna vid min entre. Men förhoppningsvis verkar de överleva, kylan och den "oväntade" frosten...
SvaraRaderaHoppas du hittar några fina blommor i veckan:)
Kramar!
Blev inget igår, jag gick runt som en zombie. Får bli på torsdag. Då ska nattfrosten ha givit med sig.
RaderaKram!
Jag tror att det är många som känner som du. Kramen
SvaraRaderaJag anar det också... Synd att vi sitter och plågar oss. Samtidigt vill man inte såra dem som faktiskt tycker om att samla släkten till kalas på gammalt sätt. Suck.
RaderaKram!
Åh, shit blommor! Jag visste att det var något vi glömde då vi var in till affärerna i förmiddags. Inte för att jag på något vis har gröna fingrar men lite trevligt är det ju trots allt med små pensér eller så vid entren :)
SvaraRaderaHoppas krafterna återkommer. Kram
Penséer är bra, de tål det mesta. :)
RaderaTack. Kram!
Jag har oxå varit på släktkalas men jag vilade mig igenom tillställningen mha atarax...... inte så socialt kanske men jag var verkligen inte på hugget..... nu ere över i alla fall....:)
SvaraRaderaTill nästa gång. ;)
RaderaTvå kollegor till mig har gjort sådan operation. Behövdes kan jag säga. Den ena tror jag kommer jobba hårt för att töja ut sin magsäck igen. Hon har redan börjat. Tragiskt. Dom opererar ju ingen i onödan. Mig skulle dom aldrig sätta kniven i för ett sådant ingrepp. Jag är för smal även om jag själv VET att jag måste få bort 5-10 kg. I kollegornas fall snackar vi 30-50 kg
SvaraRaderaJag är 18 kg över normal-bmi, men det skulle de inte operera heller. Tack och lov, jag vill inte ens stå inför valet. Sedan kan man undra om folk som opereras får tillräcklig hjälp med den psykologiska biten av sin ätstörning, en del lyckas som sagt äta upp sig igen.
Radera