Brödkant

I protest mot världen gick jag och lade mig halv nio (och tvärsomnade utan piller). Vaknade följdaktligen rätt tidigt, men världen måste ha lyssnat på mig för det känns inte alltför illa. Har bakat bröd och dessutom diskat undan efter mig. Det är en schablon, men doften av nybakat bröd är verkligen ett lyft. Kul att överraska Mannen med när han kommer hem från jobbet om en stund (ytterligare en schablon, mannen sliter för brödfödan, kvinnan bakar den - fast brödbak är ju bland det trevligare hushållsarbetet, jag lider inte).

Släktkalas på schemat, Mannens f.d. ingifta släkt så att säga. Jag önskar att jag kunde tycka att det är kul, men jag är måttligt road, fast det är mest för att jag tycker det är jobbigt att sitta i flera timmar och vara artig medan det snurrar i huvudet, jag tycker om dem annars och de är snälla mot mig trots att jag är "den nya kvinnan". Men det ska väl gå bra idag, jag är inte så trött.

Det känns lite gammalt att skriva om vikt, men jag har snart blivit av med Zyprexa-kilona, vilket är skönt, mest för att slippa känslan av att gå upp och upp. Nu är det bara alla Risperdal-kilona och Lyrica-kilona kvar. ;) Någon fullskalig bantning eller specialdiet pallar jag inte med psykiskt, så det handlar mest om att minska på sötsakerna. Tyvärr gillar jag inte alls att gym-träna men gå mer borde jag. Hade kunnat tänkt mig en långpromenad idag, men det hinns nog inte med.

Lyssnar på dyster musik för att påminna mig själv om att jag inte är suicidal, och jo, det finns en logik där men jag orkar inte förklara.