Gammal vän ringde, långt samtal om hennes karriärproblem. Jag har inget att tillföra våra konversationer längre, kan inte berätta om spännande jobb och exotiska resor, får bara lyssna. Det sticker in kniven och vrider om. Skyller inte på henne, hon får gärna ringa, men det känns svårt att acceptera livets gång.
tisdag 10 april 2012
Gråfärgat
Somnade kl 20, var vaken en timme mitt i natten, somnade om och sov till 8. Inga piller. Snacka om att min kropp gått in i något sorts viloläge. Jag känner mig lite för inaktiv, skyller på vädret för att slippa gå ut (men hallå, regn och blåst, usch!) Ingen ursäkt idag dock, ska till Syster I.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Härligt att du får sova.
SvaraRaderaMen inte lika härligt när man känner sig utanför.
Kram Lisa
Ja det är ju bra att kunna sova utan piller.
RaderaLite tungt är det ibland när man inte känner sig "som alla andra".
Kram!
Känner igen det där med att inte kunna acceptera. Att det skall behöva vara så att en känner sig så utanför. Den kniven är fan inte rolig. Jag känner samma sak gentemot vissa andra, kan relatera och tycker det är pest och pina. Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med detta, mer än att jag kan sätta mig in i situationen och kan förstå hur jobbigt det är.
SvaraRaderaDet är inte lätt att acceptera sjukdom och begränsningar.
Kram!
Var hos min sjuksyrra och hon tryckte också på det där med att gilla läget. Jag tycker det är svårt. Inte så att jag inte uppskattar det som ändå är bra i mitt liv. Men även om jag inte borde så tar jag illa vid mig av att tillhöra samhällets bottenskrap. Som jag kan tänka om mig själv. Tänker aldrig så om andra personer i liknande situation som min...
RaderaKram!
Här är en till som inte har ett skit att tillföra diskussionen om en aktiv fritid. Första dagen på jobbet efter långledigt och alla pratar om promenader, familjemiddagar mm. Inte jag...
SvaraRaderaKram ♥
Det är helt enkelt inte kul att känna sig utanför, även om deras liv kanske inte är en dans på rosor egentligen.
RaderaKram!
jobbig dag på jobbet??? jaha...
SvaraRaderajobbig dag hemma - får man inte säga.
"jag förstår om det är lite trögt..."
skitsnack.
kram på dig fina kvinna ♥
Många förstår inte, och orkar inte sätta sig in i andras situation heller...
RaderaStora kramen!
Jag hoppas verkligen man får säga att det är jobbigt att gå hemma när man egentligen vill nåt annat. Lika väl som man måste få säga att jobbet suger....
RaderaAntar att det handlar mycket om vad man tror, om man har en föreställning om att den som är hemma glassar omkring och gör en massa kul saker så klart man blir avundsjuk om man jobbar och sliter. Och tvärtom, om man tror att ett jobb skulle lösa alla problem, då tycker man inte att den som har jobb ska klaga. Lite ödmjukhet är på sin plats, helt enkelt.
Raderabra! just vad jag funderar på.... mycket.
Raderahur ska jag kunna glassa omkring på noll å ingenting i inkomst liksom.
OCH jag har jobbat på fabrik med beodrad övertid - okul.
Jag har en gubbe som har varit arbetslös i flera år. Nåt ströjobb bara. Så jag vet hur skitjobbigt han har haft det. Vill knappt gå till affärn ibland för han orkar inte träffa folk som frågar vad gör du nu då? Känner sig verkligen utanför och icke behövt. Sen såna här dagsar då det är riktigt skitväder känns det nog jobbigare. En stor kram till dig. Skönt att du får sova iallafall.
SvaraRaderaMåste vara tufft för din man. För det är ju vad folk frågar, "vad gör du?"
RaderaEn stor kram tillbaka!
Jag förstår dig..... gamla vänner springer gigantiska HÄSTLÄNGDER längre fram än vad man själv gör...... men mina gamla vänner hör inte av sig överhuvudtaget på gott och ont. Fast jag har varit rätt sopig på att höra av mig själv oxå...... Men visst sliter det i bröstet när "alla" har det så förbannat BRA...... Ja ja..... vad är väl en bal på slottet.... ;)
SvaraRaderaden kan vara.... öh öh...... helt fantastisk...... underbar.....öh
Det är bara den här enda vännen med hyfsad karriär som jag fortfarande pratar med... alla pluggkompisar osv. försvann omgående när jag hamnat på psyk. Hårt men sånt är livet.
RaderaJag vet att jag borde nöja mig med min lott, men jag är också avundsjuk på balen...
Tack för alla dina fina kommentarer på min blogg! Jag är urusel på att svara.
SvaraRaderaJag har varit sjukpensionär sedan -93, skötte min sjuka man medan han levde. Då hade jag i alla fall en uppgift.
Det är sant att man tappar alla sina vänner och bekanta om man hamnar på psyk, det har jag fått erfara. Nu är jag dessutom kroppsligen handikappad. Och mycket ensam. Jag har mina härliga assistenter, men det är inte samma sak som vänner.
En del säger åt mig att jag inte skulle trivas med jobbet som det är nu (Sjukvård). Men saknaden är stor.
Sen förra månaden är jag nu ålderspensionär, men det är egentligen ingen skillnad.
Stora kramen
Roligt att du dyker upp här!
RaderaJag har förstått så mycket som att du har det riktigt tufft. Att sedan dessutom vara ensam måste lägga sten på börda. Assistenter är ju inte samma sak, ingen helt jämbördig relation. Mannen jobbar som assistent och kvinnan han jobbar hos har heller inga vänner kvar, trots att hon är uppvuxen i denna stad, det verkar så sorgligt.
Stor kram och ta hand om dig