Allt bär mig emot, men jag diskar, duschar, klär på mig, blåser håret. Sneglar åt det oskrivna Vita Arkivet men lägger det åt sidan, under årsbeskedet från CSN.
I ett anfall av om-utifall-att-eventuellt-kanske packar jag en väska. Om-utifall-att-eventuellt-kanske det skulle bli aktuellt med en inläggning. Jag tror inte det, och är inte särskilt angelägen, men vet knappt var jag har mig själv nu och läkarbesöket är ett oskrivet blad. Sannolikast är att jag får packa upp väskan igen ikväll, och då kan jag känna mig lättad, vilket inte är att förakta.
Känner igen den känslan. Och utifall-att väskan har funnits hos mig för ett tag sedan, men ställde in den i klädkammaren igår. Hoppas du också kan packa ur din och ställa undan den ett tag.
SvaraRaderaMånga kramar <3
Vi är väl många i samma båt, eller åtminstone seglandes på samma hav... Så skönt att du kunde ställa undan väskan nu. Jag tror inte jag kommer att behöva min, men det känns bra just nu att tänka väldigt konkret och praktiskt.
RaderaStor kram tillbaka!
Jag hoppas verkligen att du slipper inläggning och att det finns annan hjälp du kan få. Att det du känner och tänker bara är tillfälligt och att det går över snart, snart.
SvaraRaderaSTOR KRAM!
Tack snälla du! Jag tror nog jag kan undvika inläggning, finns flera tänkbara ändringar som kan göras på medicineringen, kanske det t.o.m. räcker med en dunderkur sömnmedicin. Jag är inte hoppfull, men inte hopplös.
RaderaVarm kram tillbaka!
Klarsynt av dig att packa men samtidigt lyser en tro i det du skriver att du ska slippa packa upp den nån annanstans än hemma.
SvaraRaderaJag är så off som det går att vara idag!!
Attans att jag inte kan lägga lite energi i ett paket och skicka västerut. Så himla trist att du inte har ork. Måtte något ändras snart!
SvaraRaderaDe där kramarna via cyberrymden betyder mer än alla paket i världen. Det vet du ♥
RaderaGulle dig ♥
Radera