måndag 28 juni 2010

Bakåtlutad

Trots att det som tidigare sagts finns ett stort moln på himlen just nu så mår jag bra. Så pass bra att det är svårt att skriva något. Igår gick vi lång väg genom skogen till stranden, vi hamnade inte där vi tänkte men det gjorde inget. Mannen plåtade fåglar. Jag blev knallröd i ansiktet av solen. Sedan åkte vi hem och åt oxfilé och godis, dock inte samtidigt.

Det är så befriande att känna lugnet i botten, och ändå kunna reagera med glädje och sorg när det är passande i situationen. Ingen spratteldocka, ingen zombie. Dag efter dag. Minns knappt när det varit så mer än korta stunder. Ibland när jag var yngre kanske, fast då var det mer jämvikt än frid. Men jag är fortfarande extremt känslig för belastning, stress, tidspress, umgänge så någon perfekt harmoni råder inte. Jag försöker tillåta mig själv att vara lycklig trots att jag inte lever upp till samhällets ideal. Ibland går det.

6 kommentarer:

  1. Jag blir så glad att läsa det här, att du äntligen kan få en balans, en utgångspunkt i allt det upp och nedvända! Grattis. Jag tror livet blir lättare då, och även om man inte vet vad det kommer sig av så är det ju lika värdefullt ändå.
    Hälsar anonym läsarinna

    SvaraRadera
  2. Tack Anonym :)
    Jag har väl mina aningar om vissa ingredienser i mitt bättre mående. Den nuvarande medicinblandningen gör väldigt mycket, jag märker det verkligen.
    Men inte minst lever jag i ett förhållande som bara blir bättre och bättre, och jag börjar lära mig att ta emot kärleken.
    Sedan har jag fått sjukersättning och slipper pressa mig själv över min förmåga, kan anpassa dagarna efter orken (som idag har jag sovit mitt på dagen trots att jag sovit hela natten, vi var aktiva igår och då behöver jag ta igen mig). Jag är inte stolt över att inte jobba, men det verkar nödvändigt just nu.
    Ja, och så börjar jag bli gammal, det har faktiskt vissa fördelar, inte så att jag sitter vis på en bergstopp, men lite mer perspektiv får man med tiden...

    SvaraRadera
  3. ...och egentligen....är samhällets krav ngt att leva upp till? Nix pix, ibland tror jag det faktiskt är sunt att bryta av från idealet som förväntas av omgivningen. Förstår hu hur jag menar, känner att det blev lite rörigt nu...

    Kram kram!

    SvaraRadera
  4. My - jag tror jag förstår. Det är inte alls säkert att det man uppfattar som majoritetens tyckande är det som gör en lycklig. (Och egentligen tror jag att väldigt många människor inte riktigt håller med om de rådande idealen, de vågar bara inte bryta sig ut ur tryggheten att följa med strömmen. Inte för att jag är modigare, jag har bara kastats ut från strömmen av vissa livshändelser och en sjukdom.)

    Kramar tillbaka!

    SvaraRadera
  5. Japp, det var precis så jag menade, hade lite svårt att få till det i ord bara.

    Hoppas du har en bra kväll annars. Här hemma är det strålande solsken. Skönt.

    Kram!

    SvaraRadera
  6. Utmärkt kväll, solsken på balkongen. :)

    SvaraRadera