*tar sats* Jag ska (om jag inte ändrar mig) gå ner till psyk idag och begära att få ut journalen för det senaste året. Alla journalanteckningar från tidigare år har jag, så jag borde vara härdad, men det är ändå ett kraftprov. Hur många procent missförstånd är det denna gång?
Reducerad till symptom. Ibland kan jag tycka att det är skönt. Medicinska termer som skalar bort smärtan. Kortfattade, halvfärdiga meningar. Ordning ur kaos.
Givetvis är det samtidigt helt outhärdligt att se sin mänsklighet raderad. Petad på med pincetter, studerad som en spännande men äcklig gelé-manet. Jag kan vara vacker i mitt rätta element, men när jag strandar på ångestsanden som gnider sig in i känslig icke-hud är jag motbjudande och patetisk, och det vet de. Nej, jag hatar dem inte, de visar intresse, ibland säkert så gott de kan. Jag är inte bättre jag. Bara drömmer... att kunna kommunicera, att nå fram...
Nej, jag ska inte vänta, går och sätter på mig kläder. Better the devil you know.
Journaler är väldigt intressanta. Och det är nog bra att ha koll på vad som skrivits i dem. Fast jobbigt också. Det är så frustrerande att läsa orden och veta att de inte har lyssnat på vad jag har sagt, inte ens om vardagliga saker.
SvaraRaderaJag hoppas att det går bra för dig, och att inte alltför många stora missförstånd har uppstått.
Kram!
Go for it !!!
SvaraRaderaJag funderar själv på att hämta ut min journal. Har aldrig läst den och är lite rädd för vad det faktiskt kommer stå. Ibland är det kanske bättre att inte veta samtidigt som jag vill veta vad det faktiskt står nedskrivet om mig.
SvaraRaderaMin fasa är att jag upptäcker en massa missförstånd som inte stämmer och så går det inte bara att radera ut det. Då kanske det är bättre att inget veta, tänker jag. Svårt beslut....hur ska jag göra?
Hoppas det känns ok för dig när du läser din.
Kram!
Charlyene - jag antar att det beror lite på hur man är, en del kanske tycker det är skönast att inte veta, men jag vill ha koll. Har aldrig blivit så upprörd av något som stått där att jag har ångrat att jag läst det. Jag vill veta hur mina behandlare tänker.
SvaraRaderaKram!
Laura - tack kära hejaklack! ;)
SvaraRaderaMy - man kan ju bara bestämma själv vad man tror är bäst för en själv, det är nog olika från person till person. Jag är sån att om jag inte vet så inbillar jag mig bara en massa, även om det kan vara obehagligt så ser jag hellre sanningen.
SvaraRaderaFörra året hittade jag ett rejält sakfel, och skrev ett brev där jag påpekade detta. Min läkare förde då in en korrigerande kommentar i journalen. Jag tror inte man får stryka i journaler hur som helst, men man kan alltså lägga till information.
Kram!