It is done. Tog en långpromenad till sjukhuset och sen upp till Mannens jobb för att lämna en sak han hade glömt. Jag hade förstås kunnat bara posta in en begäran om att se journalen, men det var en ursäkt för att gå lite.
Jag känner ingen ledsnad eller typisk ångest just nu, men en enorm anspänning i kroppen. Har sådana där självskadetankar som inte är tankar, utan ett kroppsligt begär, som hunger eller törst. Jag känner det, ser det. Kroppen förvandlas till ett skal, bara hud med ett svart hål innanför. Men jag är inte så instabil att jag ger efter för det, med stor sannolikhet kan jag hantera det. Mer är det en indikator på hur laddat området patientjournaler är, hur det försöker gå igenom mina försvar. Och det betyder inte att jag borde skita i journalläsandet, mer att jag behöver vara snäll mot mig själv när jag gör det.
Nu blir det att gå till Coop och köpa mjölk och bröd (det som alltid är slut), sedan pyjamas och soffan och se på något riktigt oförargligt (fast helst inte relaterat till ett kungligt bröllop).
Tror det är viktigt som du skriver att du måste vara snäll mot dig själv när du ska läsa din journal, det kan säkert vara provocerande läsning en del av den. Och inte vara tillsammans med självdestruktiva medel. Jag hoppas du ska vara stark när du läser. Kram
SvaraRaderaMiriam - Jag har ju minst en vecka på mig att förbereda mig mentalt, det går nog bra. Under det här året tror jag bara jag träffat min egen läkare, mest när jag var inlagd i våras, och han brukar inte skriva skumma saker. Så egentligen behöver jag inte oroa mig så mycket, det är mer själva grejen, att läsa om sig själv i tredje person...
SvaraRaderaKram!
Jag tyckte jag var enormt stark när jag skulle läsa min journal. Jag var så självsäker så inget kunde krossa mig. Men satan vad jag bröt ihop. Man får så mycket flashbacks.
SvaraRaderaNu är jag dock säker på att du är betydligt mycket starkare än vad jag var DÅ. Men glöm för all del inte bort att vara snäll mot dig själv, sånt lönar sig alltid (det kommer från rätt käft....typ haha är ju inte så bra på det själv men hoppet finns ju alltid ändå att man kanske kan "bota" någon annan =) )
Kramkram
Haha ja då hinner du kavla upp ärmarna och göra dig beredd på en rejäl figght innan den journalen kommer =) Jag hoppas dock att det är snälla läkare du har haft.
SvaraRaderaLivet är rätt bra ibland, kommer jag på varje gång jag kan kika upp över vattenytan igen.
Kramkram
Har du fått NADA-akupunktur. Min kbt.terapeut är även sjukgymnast, och när jag har fysisk/kemisk"abstinens" efter skärandet, så brukar vi köra en period med akupunktur. Sådär varannan dag under en eller två veckors tid.
SvaraRaderaDet är samma akupunkturform som man ger till alkhol och drogmissbrukare i avgiftning.
Så... ja... du kanske redan vet, och kanske inte tycker det är nåt för dig. Men... ett tips i alla fall.
Osynliga - tack för tipset. På "min" psykavdelning (har varit inlagd kanske 20 ggr) är de pigga på att använda öronakupunktur som lugnande, så jag har testat det ett antal gånger. Tyvärr tycker jag inte att det har särskilt mycket effekt på mig. Tycker nästan det är bättre med en kopp kaffe och sitta hopvirad i en filt. Men jag vet att det funkar bra för en del.
SvaraRaderaHandlade också idag. Och fikade med en kompis.
SvaraRaderaPlus en del annat som du hade kunnat ta del av om du funnits på Facebook. Men det kan jag berätta när vi ses istället. (SUCK.)
Svar: Ja det var ett lyckat köp.
SvaraRaderaSkulle aldrig våga hämta ut min journal, känns läskigt att läsa om sig själv så där. hoppas det går bra för dig.
Laura - jag finns på facebook, fast är inaktiverad eftersom fb är ett helvetespåfund. ;)
SvaraRaderaYlva - det går nog bra även om det är känslosamt, jag har ju gjort det förut.
SvaraRadera