Som togs upp i en kommentar så har jag en plan... jag ska inte ha något med psyk att göra från mitten av juni till mitten-slutet av september. Tre månader utan terapi eller läkarbesök eller inläggning. Tre månader att leva, så gott jag förmår, som en vanlig människa.
Jag kan inte blunda för att saker kan hända som kullkastar allt, men jag tror ändå att min plan betyder något, stärker mig i viljan att vara något mer än ett psykfall. Jag ska inte vara ansvarslös, ska ta mina mediciner eftersom de hjälper, ska försöka hålla fast vid sådant som håller mig balanserad. Men jag ska tillåta hålet som frånvaron av psyk lämnar vara en fri och luftig glänta där solen får titta in.
Som sagt - jag tror det är viktigt att försöka ta lite "semester" från psyk. Få andas, vara med familjen, umgås, inte prata så mycket psyk-snack.
SvaraRaderaJag ska ha paus, det brukar kännas riktigt bra. Och speciellt om solen skiner... :-)))
Har inte riktigt med det här inlägget att göra, men "S", du förstår vad jag menar: kanske blir det de där örhängena ändå... (otroligt men sant).
SvaraRaderaHoppas allt lika väl idag som igår, och TACK.
Miriam - ja, jag känner på något sätt att jag behöver bekräfta att jag mår rätt bra nu, det är inte perfekt, men inte så mycket som akut måste "fixas till".
SvaraRaderaLaura - blir så glad när du dyker upp. Har mailat. :)
SvaraRaderaHar läst + en del annat ...
SvaraRaderahär är en länk (blink):
http://www.youtube.com/watch?v=hROp4Qc_JA8
Laura - haha, härlig klipp! Visst kan det räcka nu...
SvaraRadera