Midsommarkrans

En midsommarhälsning till er alla, eller kanske en i efterskott om ni redan givit er ut bland jordgubbar och hoppande grodor.

Jag tog sovmorgon ända till 9, sitter och slösurfar tills Mannen vaknar. Sedan blir dagen en orgie i mat och dryck.

Har fortfarande en stor ångestklump i magen efter det som hände i onsdags, det berörde folk jag bryr mig om, men intalar mig själv att jag inte får bli knäckt för jag kan inte lösa alla situationer åt andra, jag kan erbjuda det lilla stöd jag kan ge men inte göra mirakel. Det är svårt att tro på det dock. Var går gränsen för ens ansvar? Jag gillar inte riktigt synsättet att var och en strikt ska betala för sina handlingar med lidande, för det förutsätter att vi lever i ett vakuum utan påverkan av andra människor och samhället runtomkring. Jag är väl otidsenligt flummig.

Men ändå ska jag tillåta mig själv att slappna av idag, inte storvulet tro att jag kan fixa alla problem just idag, för det är ju en livslögn om något.

Som sagt, glad midsommar på er, efter förmåga!