Nu regnar det igen. Jag är så himla fjompig, hatar kall blöt vind i ansiktet, är det för uselt ute finns det inga dåliga kläder vad mig anbelangar, bara dåligt väder. Så inga hurtiga stavpromenader när det är så här. Känner mig lätt klaustrofobisk.
Egentligen inte dåligmående. Eller kanske. Igår var en riktig mysdag. Men åkte på rejäl ångest i förmiddags, en sån där krypa ihop till en boll, skaka och snyfta-attack, när Mannen började prata om att åka till Berlin (finns släkt att hälsa på där). Sen skäms jag för att vara en sån mes, Berlin är ju inte andra sidan jordklotet precis. Svårt att veta ibland vad som är orimliga farhågor som ska utmanas och kommer att lösas upp som dimma i solljus när man väl är där, och vad som är empiriskt välgrundade försiktighetsåtgärder. Är plötsligt så ohyggligt trött på allt vad psykisk instabilitet heter. Vill för allt i världen inte sänka mig själv och i värsta fall bli inlagd igen, kanske krävs det just nu att jag blir enormt tråkig och fast i rutiner. Jag har redan ett stort projekt att konfrontera, att resa till min mamma vid nyår. Det räcker. (Eller så kanske jag tänker helt tvärtom imorgon.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar