tisdag 20 oktober 2009

Tillräckligt

Tycker mig alltid hamna i ett gränsland med suddiga konturer, vad är nödvändigt roligt och vad är negativ överstimulans? Nu är en Göteborgsresa på tapeten. Det är ett absolut behov för mig att träffa mina barn regelbundet (särskilt som de också verkar vilja träffa mig). Sedan finns det flera vänner däruppe som jag blir glad av att få en pratstund med. Så på ett plan ger det massor av energi, samtidigt som det lätt blir så att jag kör slut på mig. Det är en väldigt fin linje mellan uppåt och neråt i min hjärna. Jag pratade iallafall nyss med äldste sonen, som jag kommer sova hos, och bestämde att jag stannar tre nätter istället för två. Lite mer tid att sprida ut sällskapslivet och andas emellan.

Som jag mår just nu skulle alla få må. Flyt. Är kär. Har barn som är underbara människor. Är inte rik men räkningarna blir betalda (mest tack vara Mannen förstås). Har en härligt vacker höstbukett på köksbordet och en krämigt god ost att tugga på. Många fina människor att tänka på, en del är nära vänner eller mer avlägsna vänner, en del kanske bara bekanta, men de ger mig kraft att tro på mänskligheten. Kommer t.o.m. jämförelsevis bra överens med min mamma nuförtiden och det är banne mig inte alla som går ihop med sina dagars upphov. Jag har Psyko H som får mig att testa de tankemässiga gränserna, och dr B som ärligt verkar vilja hjälpa på sitt vis. Och nämnde jag Mannen? ;) Jag unnar alla människor den upplevelsen, att få stå så nära någon utan att behöva ge avkall på sin egen identitet. Han försöker inte begränsa mig utan hejar på mig när jag tar mig för något nytt. (Jodå, han har sina svagheter han också. Han är t.ex. patologiskt morgontrött och tidsoptimist. Han kallar sina medtrafikanter för "skånska kärringar". Och så är han rätt dålig på att planera resor, men då får ju jag göra det istället. :))

Ok, jag kanske är lite smått uppvarvad nu men det betyder inte att det jag säger inte är sant. Ibland tror jag att jag faktiskt ser verkligheten tydligare så här, allt det som finns runt omkring oss hela tiden och är fantastiskt. Inte för att jag egentligen tror att var-lycklig-i-nuet-spåret är lösningen på allt, vi måste ju också vara otillfredsställda med här och nu ibland för att förändring ska ske. Men rent krasst själviskt så är jag hellre lycklig med det jag har än olycklig för allt som borde vara, jag är ändå ingen rädda-världen-personlighet, jag är alldeles för småskuret egocentrisk.

6 kommentarer:

  1. Det låter underbart det du skriver! Så skönt att verkligen få känna att det faktiskt känns bra! Och njuta av det med.
    Hela tiden en balansgång mellan att göra få göra trevliga saker och vara glad för det, och att det plötsligt går över styr. Jag tycker dock att det låter som att du har koll på läget och att du bara vill åka iväg och ha några fina dagar med nära och kära! Go for it och tillåt dig njuta av ditt fina mående!

    SvaraRadera
  2. :)

    Och vad är det jag hör om Göteborg? Blir det tillfälle för en liten höstpromenad månne? Hör av dig i så fall, för jag vill gärna träffa dig om du orkar och hinner.

    SvaraRadera
  3. Så fantastiskt att du är så tillfreds med livet just nu. Det stämmer att man ska vara tacksam över det man har istället för att tråna efter det man vill ha.

    För när man fått det så är det något annat man vill ha. Jag tänker ofta på hur nöjd och glad jag är över det jag har har trots att ekonomin är usel.

    Jag är exakt som du när det gäller socialt umgänge, man får liksom en överdos varje gång man slänger sig in i det. Sen tar det lång tid att smälta det.
    Jag hoppas att du får trevligt hos din son och Göteborg är en av mina favoritstäder.

    Kram

    SvaraRadera
  4. Miriam - tack! visst är det en balansgång, men man måste få känna att man lever ibland!

    SvaraRadera
  5. Rebecca - självklart skulle jag vilja träffa dig om tillfälle finns - jag mailar dig.

    SvaraRadera
  6. Bloggullet - jag tror att jag kommer ha det jättekul. Ibland är det värt det att kasta sig ut i livet en stund.

    Skönt att du också kan känna dig nöjd och glad trots alla hinder!

    SvaraRadera