Sjukgymnasten hade fått ut svaret på min MRI av ryggen, och den förslitning på facettleder (spröten som sticker ut från ryggkotorna) i ländryggen som syntes där stämde helt överens med hennes bedömning av mina symptom, så hon var väl rätt nöjd med att ha träffat rätt. Nu ska jag fortsätta göra styrkeövningar hemma, och promenera. Kanske börja jympa försiktigt, det är längesen nu, men jag vet ju att jag tycker det är kul bara jag kommer igång och får lite kondis. Gym ger jag upp alldeles för lätt, behöver känna lite grupptryck. ;)
Hon är en väldigt trevlig person, inga konstiga reaktioner på mitt psykfalleri utan snarare intresse och empati, så det var hemskt kul att hon sa att hon tycker att jag är trevlig och lätt att jobba med. Och faktiskt, jag kan själv se att på senare år har jag har blivit bra på att samarbeta med vårdpersonal. Visst är det fullkomligt absurt om man ska behöva vara en "duktig patient" för att bli bra bemött, men samtidigt är de bara människor och reagerar i högre eller lägre grad på mitt beteende. Det finns totalpuckon, vandrande katastrofer, men annars är många möjliga att hantera om man har tålamod och försöker se saker även ur deras perspektiv. Jag tror jag börjar hitta ett läge där jag kan vara icke-aggressiv men ändå få saker jag vill ha.
Nu är min hjärna kokt så jag får hitta på något lagom intelligensbefriat att göra.
Jag tänker så att om jag är trevlig så är andra trevliga mot mig. Vilket oftast stämmer (inte mot kärringarna på jobbet men annars), jag är en omtyckt patient. Det är som du säger att det är hemskt att man måste vara duktig patient för att få rätt vård, men hellre vara trevlig än otrevlig tycker jag. Vårdpersonal är ju också människor med känslor de med.
SvaraRaderaMånga gånger funkar det faktiskt så enkelt, även i vården...
SvaraRadera