fredag 2 oktober 2009

Egenkärlek

Ett par sänkta dagar. Som vanligt. Jobbigt sitta-på-nålar-rastlös igår kväll, men nu när jag vaknade vid 4 kändes det som om världen hoppat rätt igen.

Tänkte vidare angående självskadandet... Som säkert många andra så är jag en blandning av självständig och osjälvständig, vill vara unik och vill anpassa mig. Kanske har jag svårare än en del att få det här att gå ihop. Har tillbringat många år i miljöer där det kändes nödvändigt att försöka följa med strömmen och inte synas, det är nästan en reflex att vara diplomatisk och "snäll". Samtidigt finns en kraft som kämpar för mig själv med näbbar och klor, som vill kräva saker för egen del. 

När jag låter bli att skada mig för att andra tycker att det är ohälsosamt och destruktivt och jobbigt så känner jag mig övergiven, som att jag förväntas för tusende gången att gå in i en "snäll" identitet som osynliggör mig (jag skriver "snäll" för jag tycker inte att det är fel med äkta snällhet=godhet och vänlighet, utan jag pratar om "snällhet"=tystnad och anpassning). Det som borde vara positivt upplevs som en fälla. Till slut gör man som en fångad räv och biter av sin egen fot hellre än att sitta fast. Visst kan självskadande uppfattas som ett stort misstag, men jag måste ge mig själv rätten att begå misstag, fatta korkade beslut och leva med konsekvenserna, annars dödar jag min själ. Det har varit mycket lättare att hantera impulserna de senaste dagarna, sedan jag bestämde mig för att jag får om jag vill. Nu hittar jag lättare argument för varför jag ändå inte vill. Just nu. Och tankarna anfaller mig inte alls lika ofta.

Idag ska jag försöka att bara ha det extra trevligt med Mannen. Regn och rusk ute, men man behöver ju inte gå ut. :)

9 kommentarer:

  1. Jag förstår nog grejen med att själv bestämma. Om jag tänker att det är förbjudet för mig att knarka så finns det något uppstudsigt inom mig som vaknar till liv. När jag däremot tänker att jovisst kan jag knarka om jag vill det, så avdramatiseras det hela. Och det blir mitt val, mitt beslut. Då känner jag mig stark och i kontroll och behöver inte uppstudsigheten för att känna samma sak.

    Hoppas du och din man får en riktigt skön dag tillsammans!

    SvaraRadera
  2. Du får komma hit, här har vi solsken :)
    Har läst men är lite tom på ord för tillfället.
    Ha en bra dag!
    Massa kramar

    SvaraRadera
  3. Du har så rätt i att om man tillåter sig själv att skada sig så blir det MYCKET lättare att låta bli. När det är som värst skär jag mig, men när det är jobbigt som fan brukar jag tänka att jag får skära mig om en timme..sen skjuter jag på det och rätt som det är är det inte lika jobbigt längre och man känner ingen lust att skada sig.

    KRAM

    SvaraRadera
  4. Smarta trix ni lär ut. Det borde nog funka för mig också. Att slippa strida emot hela tiden utan få lov att skära och sen utsätta det hela tills "det går över" för ett tag i alla fall.
    Hoppas du har en fin fredagskväll!

    SvaraRadera
  5. Rebecca - ja, det är så jag upplever det.

    Vi hade en jättefin dag. :)

    SvaraRadera
  6. Maria - orättvist! Men vi hade faktiskt en kort stunds solsken vi också.

    Ha det bra själv!

    SvaraRadera
  7. LaLuna - det tycker jag också kan hjälpa mycket, att ta en stund i taget tills det släpper.

    Sköt om dig!

    SvaraRadera
  8. Miriam - det viktigaste är väl att man försöker lyssna på sig själv så gott man kan. Vissa knep funkar bättre för vissa personer och andra är bättre för andra. Jag har fortfarande inte till 100 procent klart för mig varför jag ska sluta skada mig, försöker bena ut det för mig själv.

    Tack, kvällen var jättefin.

    SvaraRadera
  9. Jo får hoppas han blir bättre, ser inte så bra ut just nu bara men hoppas att det är nåt vanligt virus och inget annat.
    Kram

    SvaraRadera