Hushållsenergi

Nu har jag diskat och strukit 5 på morgonen. Kaffet är roligt att brygga och smakar underbart. Är ensam hemma så jag sjunger högt till musiken i hörlurarna som jag bär i ett försök att visa hänsyn mot grannarna, ganska missriktat då de antagligen mycket hellre skulle lyssna till originalversionen av Viva la Vida än min karaokeröst - tur att här inte är särskilt lyhört.

Jaha, jag ser det ju själv - kanske lite hypovarning. Det känns osannolikt. Det gör det alltid. Och det var bara några dagar sen sist. Så nej, det är nog bara en liten blipp. Men något har hänt med mönstret, dessa tvära kast och att jag faktiskt är mer tid i sträck uppåt än neråt (även om jag kan vara rejält dyster när jag väl är låg), jag känner inte igen det från förr om åren. Roligare än att vara en vandrande reklampelare för depression men jag är ändå lite nervös för att det ska balla ur helt en dag.

Ett par timmar kvar innan Mannen kommer hem. Det känns hemskt trevligt att inte känna sig ensam när jag är ensam hemma, men ändå tycka att det är tomt och längta. Fast den stackaren är säkert rätt trött och inte direkt på humör för en fru som skuttar runt som en hysterisk spaniel och vill bli aktiverad nu genast på en gång. Jag får tvångsplacera mig framför någon film så kanske jag somnar om. Och vaknar på något helt annat emotionellt ställe. A day in the life.