Så frustrerande när orden tumlar runt som ett planktonstim i huvudets ocean men jag inte har något att säga. Vet verkligen inte vad jag skulle skriva, vad jag gör här just nu, samtidigt som jag har ett närmast fysiskt behov av att kommunicera, skratta, existera. Sedan 4 har jag varit vaken och otåligheten gnager i mig. Har redan mailat folk och skrivit på något forum, och jag kan inte få ur mig hur mycket nonsens som helst. Jag vill vara engagerad, men allt simmar bara rakt igenom skallen utan att lämna andra spår än tillfälliga vattenvirvlar.
Skit också att Mannen ska jobba idag, och den enda kompis jag egentligen vill umgås med här i stan är nog bortrest. Hade jag råd skulle jag dra till Göteborg nu på studs. Jaja.
Om 10 min ska jag väcka Mannen, då kan jag dra igång med disken, är det inte rätt skrattretande att se fram emot dagens diskomgång, jag är inte ens det minsta städfreak!
men jag tycker så synd om dig att du aldrig får sova ordentligt? Har du ingen sömnmedicin eller vill du inte ta? Och till disken - det kan ju vara en rätt så bra terapeutisk sysselsättning när tankarna simmar rakt genom skallen!
SvaraRaderaNej nej, inte tycka synd om, det är i så hög grad självförvållat! Tror jag ska skriva ett inlägg om det...
SvaraRaderaÄr det inte lustigt hur snabbt och lätt det går att diska när man är på humör, och hur enormt diskberget (som kanske bara är en liten myrstack) känns när man är trött...