Jag mår oförskämt bra. I detta fall är det verkligen oförskämt, eftersom jag inte gjort något vettigt för att må så, snarare tvärt om. Livet är komplicerat.
Vi bakade focaccia och jättegod äppelpaj igår, sen ett glas vitt vin och soffan och prata. Mannen är modig, både frågar och tacklar svaren han får. Han tyckte att jag borde skriva om vissa saker men jag är ytterst tveksam, eller snarare övertygad om att det vore en urkass idé, så kanske jag gör det i min enkvinnas-blogg bara för att spara det någonstans. Så har jag något lagom okvalificerat att pyssla med så här en tidig tisdagsmorgon.
Det tar verkligen osannolikt lång tid för mig att skriva något, vad som helst. Som om mina ord har många långa, trånga gångar att kravla sig igenom innan de når ytan. Jag känner dem krylla därunder fast marken här uppe ser öde ut. Bara en observation.
Kaffe.
Ibland sitter orden långt der inne och kämpar för att komma ut. Ibland är det bara bokstäver som inte bildar ord över huvudtaget det är bara en gröt, men ursäktligt nog.
SvaraRaderaTycker du ska njuta av ditt goda mående och inte alls tycka det är oförskämt. Och ta en kopp kaffe till.
Tack snälla. Ja den där boken är jag dessvärre lite dålig på att skriva. Men det kommer förhoppningsvis. Shit, var bra att du nämnde förresten, har helt glömt bort novellen som ska in imorgon Ups haha
SvaraRaderaKram
Miriam - ibland tycker jag att det är lustigt att jag upplever det som ursvårt att formulera sig och hitta ord, jag som älskar att snacka och skriva.
SvaraRaderaTack, då går jag och gör lite mer kaffe nu då. :)
Maria - sätt dig och jobba nu haha!
SvaraRaderaNu har jag skrivit klart den, tack för påminnelsen :)
SvaraRaderaAha, spännande tanke. Av vilken anledning skulle du inte våga gå en skrivkurs? Jag tycker att det är lite jobbigt att börja något nyss men jag tänker alltid på det en kurator sa till mig en gång när jag skulle börja folkan. Då sa hon "Du kan åka dit första dagen och känns det inte bra så har du all rätt att resa dig upp och gå därifrån. Ingen kan tvinga dig att vara kvar"
Det gör att jag vågar lite mer. Har efter det lärt mig att ta en sak i taget. Varje morgon jag ska på något så kan jag tänka "Ingen kan tvinga mig att vara kvar", det gör att jag i alla fall går dit och oftast så blir det bra när man väl kommer dit och swish så har det gått en dag eller hur länge man nu ska vara där :)
Fast det är inte alltid så lätt riktigt. Skulle aldrig våga flytta till annan ort t.ex. Det blir lite pökigare om man vill "fly" första dagen haha
Kram