Trött på att saker inte bara kan flyta på, att man är tvungen att hantera det ena eller andra. Trött, jag och sex miljarder andra människor.
Men det blir något speciellt när det inte handlar om yttre situationer, sånt som går att definiera som "här är jag, där är ett problem". Det är bara mitt osynliga psyke som spökar, jag är problemet. Man sitter där i tv-soffan och känner spänningen byggas upp, tills det inte går att sitta stilla. Gå fram och tillbaka, fram och tillbaka mellan balkongdörren och ytterdörren, ett längdhoppslångt avstånd. Hålla hårt hårt i armarna för att inte börja kasta saker. Inte ledsen, inte deppig, inte upprörd över något särskilt, bara med en kaotisk energinivå i kroppen som omgiven av hattifnatter, håret borde ha sprakat. Släpp mig då! Jag vill inte! Blodstänkta inre scener drar och avskräcker.
Jag hade tur, Mannen var hemma. Han såg till att få i mig Stesolid och tog mig ut en stund, körde till havet och till Statoil och köpte en massa saltlakrits. Som tur är tar jag inte benso dagligdags och är inte särskilt tillvand, så effekten blir hyfsat stark och jag kunde slockna sen.
Så visst, happy end. Den här gången. Men det känns otroligt otryggt att ha sånt inom sig. Att ständigt behöva vakta sig själv.
Idag är jag lite tröttare, lite mer dämpad, men rastlösheten ligger fortfarande på lur, smyger upp och nerför ryggraden, fast jag ska lura den. På något sätt.
Osynliga spöken kan spöka friskt... vilken tur att du har en förstående man som drog i väg dig så du fick annat att tänka på. Saltlakrits kan ha stor positiv effekt på hjärnor som kokar. Själv kör jag med sötlakrits.
SvaraRaderaJo - alltså jag håller med dig om att det är otroligt tröttande att behöva vakta sig själv, att vara rädd att något ska hända. Som att ha en inbyggd demon som ställer till det ständigt och jämt.
SvaraRaderaIbland känns det som om det inre lever ett annat liv än det yttre.
SvaraRaderaSå bra att du har en sån förstående, fin man som tar hand om dig när det stormar. Han är guld värd.
Jag vågar inte använda benso även om det känns som om det behövs ibland, är rädd att bli beroende.
Ha en skön helg och ta hand om dig.
Kram
Miriam - jag tror starkt på lakrits (fast jag tror det är beroendeframkallande också...) Visst har jag tur som har en man som kan hjälpa till när jag flippar ur.
SvaraRaderaBloggullet - precis så kan det vara ju, att det som sker i ens skalle inte alls matchar det som sker runtomkring. Förvirrande blir det. Går åt mycket energi att försöka hålla masken.
SvaraRaderaTack och detsamma!
Lakrits, vettiga män, stesolid och havspromenader - viktiga komponenter för att hitta balansen igen. Va bra att du har tillgång till allt det just nu:) Ta väl hand om dej. Kram
SvaraRaderaTack dagsspan - det kunde ju som sagt vara värre! Ikväll är det stekt halloumi och schwartzwaldskinka som gäller, något med det salta som behövs i livet.
SvaraRaderaKram!
Det är så bra att du har din man. Kram på dig fina du.
SvaraRaderaTack snälla Rebecca - kram!
SvaraRadera